- Jag får en klump i magen ute

Kikki Danielsson i stor intervju om kriserna, ensamheten och alkohol

1 av 3 | Foto: MAGNUS WENNMAN
får tillbaka körkortet i morgon Kikki Danielsson förlorade körkortet förra året efter att ha kört för fort. ”Att få tillbaka körkortet blir den bästa mors dag-present jag kan önska mig”, säger hon.
NÖJE

BOLLNÄS

Rattfylla, fortkörning och sparken från en turné - det har varit ett skandalomsusat år för Kikki Danielsson.

Aftonbladet mötte en av våra mest folkkära artister i nya radhuset utanför Bollnäs.

En plats hon inte gärna lämnar.

- Jag får en klump i magen när jag går ut. Jag känner mig så påpassad, säger hon.

De senaste tolv månaderna i Kikki Danielssons liv har varit kantade av svarta rubriker.

I början av förra året dömdes hon för sin andra rattfylla. Sedan fick hon sparken från "Diggiloo"-turnén, genomgick behandling för sitt alkoholmissbruk och på hösten samma år förlorade hon körkortet för en fortkörning.

I morgon får hon tillbaka kortet.

- Det har varit svårt att sitta i soffan hela hösten och våren, jag har känt mig som en säck potatis. Att få tillbaka körkortet blir den bästa mors dag-present jag kan önska mig, säger Kikki Danielsson.

Få riktiga vänner

Kikki sitter i sin gröna skinnsoffa i nya parhuset utanför Bollnäs. Väggarna gapar fortfarande tomma, i hörnen står flyttkartonger - men den ena väggen rymmer en gigantisk storbilds-tv. Här bor hon med hunden Eddie, katten Sigge och barnen Emma och Viktor.

- Mitt förra hus hade så mycket trappor att det var svårt med reumatismen att ta sig till köket. Här trivs jag bra, säger Kikki Danielsson.

Vad säger du om det senaste årets rubriker?

- Sedan 1987 har det ständigt varit synd om mig i tidningarna. Jag tror folk spyr på mig snart. Att de är trötta på att det bara är elände.

Är det synd om dig då?

- Är man kapabel att skapa sin egen misär är man även kapabel att skapa sin egen lycka. Det tänker jag försöka göra nu.

Har du vänner som hjälpt dig genom de svåra tiderna?

- Jag kan räkna mina bästa vänner på en hand. Jag har alltid haft mycket bekanta men få riktiga vänner. Jag är misstänksam mot nya människor och har svårt att släppa någon ny in på livet.

Varför?

- Jag tror det beror på att jag ständigt känner mig påpassad, jag är alltid igenkänd. Jag har en klump i magen varje gång jag går ut. Alla kan se vad jag äter eller snarare vad jag har i glaset, och det gör mig misstänksam. Jag går aldrig ut på krogen.

Vem ringer du när du är i kris?

- Jag stänger av telefonen i stället. Det är inte bra. Kanske hade jag sluppit hamna i många tråkiga situationer om jag bara pratat med någon. Men jag vill inte belasta andra med mina problem.

För några veckor sedan fick du rehabilitering för din reumatism på Teneriffa. Hur mår du nu?

- Jag körde ett hårt program med vattengympa och stavgång. I veckan tränade jag för första gången på ett gym. Det känns skönt att komma i gång igen.

Går hos psykolog

I våras åkte du dit för ännu en rattfylla. Vad tänkte du då?

- Jag missbedömde situationen. Polisen sa till mig att hade jag bara väntat en timme till hade jag inte haft någon alkohol kvar i blodet. Det kändes onödigt, och jag dömdes väldigt hårt i tidningarna.

Hur är ditt förhållande till alkohol i dag?

- I dag är det jag som har kontrollen och inte tvärtom. Men jag är noga med att bara ta en dag i taget. Jag missbrukade alkohol under en lång tid. Det var mitt sätt att fly. När ångesten försökte komma upp genom halsen dränkte jag den med vin. Jag hade aldrig kul när jag drack, det var bara tragedi.

Går du till Anonyma Alkoholister?

- Nej, inte längre.

Varför inte?

- Jag går hos en psykolog som hjälpt mig lösa upp de flesta knutar.

Tror du att du kan halka dit igen?

- Man ska aldrig säga aldrig. Är man labil är det lätt att ta till flaskan. Men i höstas mådde jag inte bra, och då klarade jag mig ändå. Jag har aldrig alkohol hemma. Det är en försiktighetsåtgärd.

"Jag var en nickedocka"

Kikki Danielsson har planer på att använda sina egna erfarenheter av alkoholmissbruk och föreläsa för kvinnor i samma situation.

- Förut har jag inte känt mig redo men nu, när jag har kontrollen över spriten, är jag det. Jag vill inte frälsa någon men jag kanske kan hindra en kvinna från att trilla i samma fällor som jag.

Hur startade dina egna problem?

- Jag var en nickedocka som levde ett liv som andra valde åt mig. Till slut blev jag en ung rebell i en vuxen kvinnas kropp. Då kom ångesten och så försökte jag dränka den med vin.

- I dag kan jag visa humör och säga ifrån. Jag vill säga till kvinnor att "svälj inte ner det med sprit".

Förra året fick du inte vara med på Diggilooturnén. Varför?

- Producenterna var rädda för negativa skriverier, jag blev besviken. Men jag har viss förståelse för det i dag. Läste man tidningarna kunde man tro att jag var packad varje dag.

Hur är det att vara tillbaka med Roosarna, bandet du hoppade av 1999?

- Det känns tryggt. Min man och jag är bättre vänner nu än som gifta.

Är du lycklig?

- Jag vet inte vad lycka är, så det kan jag inte svara på.

Hur ser du på din framtid?

- Ljust. Jag tänker ta tag i mitt liv nu.

Vad är din största skräck?

- Mina barn får inte bli som jag. Men det tror jag inte. De är inte blyga och mesiga som jag var. De

har fått gå igenom mycket smärta och sorg men de är starka.

Din största dröm?

-Jag skulle vilja sätta upp en egen krogshow.

Hur är det med kärleken?

- De känslorna är på renovering. Jag måste tycka om mig själv innan jag kan släppa in någon annan.

Du har förut berättat om din dåliga självbild. Vad ser du i spegeln i dag?

- Jag är varken vän med spegeln eller vågen men glädjen har kommit tillbaka i ögonen. Det går åt rätt håll!

Fakta:

Linda Hjertén

ARTIKELN HANDLAR OM