Obehagligt och helt obegripligt

NÖJE

Container

Svensk film av Lukas Moodysson med Peter Lorentzon och Mariha Åberg och röst av Jena Malone.

Foto: Memfis film AB
Mariha Åberg i Lukas Moodyssons ”Container”.

Efter 10 minuter går de första i publiken – och jag vet att jag sitter i skiten. För hur betygsätter man något som är mer ett konstverk än en film?

Slickar speglar

"Container" är ett svartvitt collage där en viskande kvinnoröst på engelska beskriver kaoset av tankar i sitt huvud. I bild ser vi dels en överviktig vit man, dels en späd asiatisk kvinna. Antagligen är dessa två en och samma person. De slickar speglar, flaskor, klär sig i peruk, rullar runt med nakna människor i en säng, tejpar fast en docka i form av ett foster i ansiktet.

Allt medan kvinnorösten beskriver sig som transexuell, superkändis, mentalsjuk, ja, you name it.

Publikovänlig

"Container" är en minst sagt publikovänlig film. Obehaglig, obegriplig.

Ibland känns den sökt. Som att Lukas Moodysson väljer att ge publiken fingret bara för att provocera. "Haha, kolla här, jag gör minsann ingen "Fucking Åmål" längre".

Några få kommer älska den här filmen, kalla den ett mästerverk. Fast de allra flesta kommer bli uttråkade, vilja lämna salongen. Precis som jag.

Karin Lindstedt