En fika var allt som behövdes

Så var HIM på Nalen

NÖJE

Först: En timmes bra musik, inte mycket mer.

Sen: En känslostorm som blåser ända in på alla hjärtans dag.

Foto: Foto: EIVIND VOGEL-RÖDIN
fick kick Sångaren Ville Valo segar länge innan HIM till slut får fart på sin love metal.

Att förlägga en extrakonsert till ett dygn innan tänkta gig kan vara vanskligt.

Och, mycket riktigt. Beläggningen denna kväll är inte full och även om den församlade skaran skriker duktigt så fort Ville Valo rättar till mössan, lyfter på ögonbrynet eller bara ler sött så når gensvaret inte den tinnitusframkallande styrka som brukligt.

Allt blixtrar till

Det är upplagt för en intimitet som borde få HIM att bjuda in alla i salen under sitt gothmjuka sammetstäcke, men under evenemangets första två tredjedelar görs få inviter. ”The kiss of dawn” samt ”Vampire heart” framförs nästan pliktskyldigt, keyboardisten Burton hänger förstrött på en högtalarstapel och jag sneglar på klockan.

Men då händer det. Under tiominutersbjässen ”Sleepwalking past hope” får Valo sig en kopp kaffe, och koffeinkicken tar full skruv. Ljuset blir snyggare, ”Soul on fire” ruskar om innan ”The funeral of hearts” begraver tidigare misstro.

Servera fikat tidigare i kväll, tack.

FAKTA

HIM

Nalen, Stockholm

Bäst: Kaffekoppen gör susen

Sämst: Solopartiet i ”Poison girl” är ... eh?

Mattias Kling