Kvinnor kan shoppa – och kommunicera

1 av 2
Skodon som provocerar.
NÖJE

”Sex and the city” är något så ovanligt som en blockbuster som kretsar kring fyra välklädda kvinnor i 40-årsåldern och vänder sig direkt till en kvinnlig publik.

Det är tydligen ett jätteprovocerande koncept.

Nu går ”Sex and the city”-filmen upp på bio, efter många om och men.

Och vad händer?

I Hollywood tappar man hakan över att även kvinnor besitter förmågan att köpa biobiljetter, och här på hemmaplan har diverse mediemän – ingen nämnd och ingen glömd – börjat grymta om en dum och ytlig film som saluför designerväskor som meningen med livet, och får unga tjejer att blanda ihop kvinnorättsrörelsen med skoshopping.

Det är humor, tycker jag.

Det är humor dels för att vi alltså pratar om en storfilm som går upp under den tid på året då biograferna traditionellt sett domineras av högljudda, manligt orienterade, action- och serietidningsäventyr.

Filmer som knappast har dialoger skrivna av de stora tänkarna, eller tar sig an de tyngsta existentiella frågorna – men som alltså ändå skulle vara smartare än en film om vuxna kvinnor som kommunicerar med ord i stället för att tillverka spindelnät, bekämpa brott i tajts eller bli gröna vid konfrontationer.

Och det är humor dels för att den inte direkt subtila grundhandlingen i ”Sex and the city” – alltså vänskapen mellan fyra karaktärsstarka väninnor som visserligen gillar män, men som gillar varandra och sig själva mer – verkar ha gått en del helt förbi.

De snygga kläderna har tydligen stulit all fokus.

Och på tal om kläder – vad är det som är så provocerande med kvinnor som shoppar?

Okej för att en del modebloggare där ute borde lägga ner mer krut på att lära sig att stava och mindre på att leta efter de perfekta skorna – men de flesta av oss har faktiskt, enligt en gammal sanning, förmågan att göra flera saker samtidigt.

Karolina Fjellborg

ARTIKELN HANDLAR OM