Aftonbladet
Dagens namn: Antonia, Toini
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Nöjesbladet

Jag mimade som värsta Milli Vanilli

"Jag såg skräckstela blickar, folk som ryggade tillbaka och någon skrek "BRYT".

    De ringde från TV 3 och frågade om jag ville delta i "Sing-a-long". Ni som följt den här krönikespalten känner mig som "herr-jatack-till-allt" och jag svarade snabbt och andfått: "ABSOLUT!" Men jag var noga med att berätta jag faktiskt inte kan sjunga överhuvudtaget. Det finns inte ens charm i min uselhet. Och jag sa det till TV 3 och de svarade "nej-nej-nej, det där är ingen fara. Det handlar ju mest om att göra galna upptåg och det där kommer du att klara så bra, så bra".

Så jag infann mig i studion. Först fick jag göra ett röstprov i en mick. Jag sjöng den låt jag alltid sjunger i duschen, "Cannelloni Macaroni". Jag tycker så mycket om den. "Pescatore, vesuvio, La Bussola, Pompeij, å, å, å å, jag får aldrig nog." Så sjöng jag med slutna ögon och så tittade jag upp jag och möttes av en samlad tystnad bland tv-arbetarna. Studiomannen tittade ner i golvet och lyssnade på direktiv från kontrollrummet. Så lyfte han blicken, log och sa: "Det här blir så bra, så bra."



Och så började vi med programmet. I ett moment skulle vi hitta en sång som kunde kopplas till en bild på en hund och jag Jeopardy-tryckte som en dåre på knappen och så reste jag mig upp och sjöng "får man ta hunden med sig in i himlen". Och plötsligt fick jag feeling, det gungade på riktigt bra och någon ur publiken klappade med och så var jag klar och Renée Nyberg tittade ner i golvet och jag såg öppna munnar till höger och till vänster, skräckstela blickar, folk som ryggade tillbaka och någon skrek "BRYT". Och sedan - förvirring. En snäll kvinna som kallade sig röstcoach trippade fram, lutade sig över mig och viskade. "Vad fint det var. Jag tänkte på en sak ... Ska vi försöka ta den igen och så kanske du kan mima och så kan de andra i ditt lag sjunga." Överenskommet. Och som jag mimade, Milli Vanilli kan fara åt helvete, så bra var jag på detta. Och alla var nöjda, studiomannen sa inte ett ord och Renée log igen och alla sjöng och jag mimade.

Men så var det dags för medleyt i slutet. Och där ska alla sjunga en liten snutt var. Jag. Ensam med mick i handen. Först sjöng Sandra Dahlberg, å, så vackert. Och så Sussi, vad fint. Och så var det min tur och hela min själ tog sats och borta var allt mimande, för nu sjöng jag igen, och som jag sjöng!

Jag vill be publiken om ursäkt för de kraftiga förseningarna. Det var utanför produktionens kontroll. Det tillhör inte vanligheterna att man tar om medleyt fyra gånger.

SENASTE NYTT

Nöjesbladet

Visa fler
Om Aftonbladet