Aftonbladet
Dagens namn: Marika, Marita
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Nöjesbladet

Oljan gav rätta ’Lost’-svetten

    Jag älskar ”Lost”. Min kärlek till tv-serien är osund. Ni vet, jag tittar om avsnitt jag redan sett, diskuterar under egendomliga alias på ”Lost”-forum och sådana saker.

Häromdagen bjöd min vän Sigge in mig till en ”Lost”-kväll och jag blev mycket glad för detta. Tacos och ”Lost” en hel kväll tillsammans med Sigge och hans trevliga fru, vad härligt.

Jag kom genast på idén att klä ut mig till John Locke, ni vet den rakade äldre farbrorn i serien som en gång var rullstolsburen, men som mirakulöst tillfrisknade så fort han kom till ön. Jag köpte kamouflagebyxor och en kniv och en t-shirt som till färgen på pricken motsvarade den som John Locke alltid bär i ”Lost”.

Sen fick jag väl feeling, kan man säga. Tappade kanske kontrollen lite. Jag rakade av allt mitt hår. Hyvlade mig alldeles blank med rakhyvel. Och så baddade jag min panna och bröstkorg med solrosolja så att jag skulle se sådär ”Lost”-svettig ut.

Och så åkte jag hem till Sigge. Förvirrade blickar mötte mig i dörren. Man kan väl säga att en ganska pinsam stämning uppstod, den typen som alltid infinner sig när en person överarbetar en social aktivitet.

“Oj, du har rakat dig, du”, sa Sigge men jag svarade inte. Jag bara tittade på honom bistert, synade honom nedifrån och upp. Jag tog en klunk av min medhavda vattenplunta och sa slutligen: “We need to go back to the island.” Sigge log vänligt men osäkert och sa: “Välkommen in.”





Och allt det där var ju roligt. Den kvällen. När jag vaknade dagen efter var det inte lika festligt. Det doftade popcorn i sängen efter all olja som runnit ut över magen. Jag stapplade till toaletten och upptäckte att allt mitt hår var borta. Borta var också den festivalsliknande ”Lost”-känslan jag hade i kroppen från gårdagen. Kvar där i spegeln fanns bara en dyster lägerfånge. En idiot som tagit det hela några steg för långt.

Det här var en vecka sen och jag har sörjt ända sedan dess. Förbannat denna idioti. Jag hade vackert, böljande hår en gång i tiden. Nu skär jag mig i händerna om jag tar mig på skallbasen. Jag ser inte riktigt klok ut.

Men jag blir strax tröstad.





Samma dag träffar jag min bror, som just kommit hem från en resa i USA. Saligt river han upp sin ärm och visar sin nya tatuering. På underarmen, hela vägen från armvecket ner till handleden, sträcker sig en korv.

Det är lite oklart, men jag tror att det är en wienerkorv. Över denna korv står skrivet i versaler: KÖRV! Calle pekar stolt på sin arm och ropar: “KÖRV!”

Jag tittar på denne lille man och ser hur han knappt kan stå rakt i all sin glädje. Jag frågar vad i helvete han har gjort och han svarar: “Jag gillar körv.” Jag tittar på honom, vi är tysta. Han säger: “Jag gillar viltkörv, vitlökskörv, älgkörv, prinskörv, tjock körv, tunn körv, stark körv och mild körv. Jag gillar körv.”

Jag frågar honom om han möjligen förlorat förståndet och han skrattar konstigt och rullar med ögonen och säger: “KÖRV!” Sen får han syn på Mackan Edlund som står alldeles en bit bort och springer bort till honom. Ni vet vem det är, en i duon Erik & Mackan som gör succé med sina humorprogram på TV 6. Och de kramar varandra och Calle sliter upp ärmen igen och visar sin tatuering och Mackan garvar och så sliter han upp tröjan och då visar det sig plötsligt att Calles KÖRV är ingenting! Över hela magen har Mackan en magnifik macka.

Fattar ni? Han har en tatuering som förställer en stor salamimacka. Mackans macka, kan man säga.

Och Calle ser den, hans ögon rullar till igen och de skrattar båda och gör hajfajv och jag ser allt detta, tar mig ännu en gång på flinten och tänker att jag trots allt ändå är ganska lyckligt lottad. Mitt hår kommer nämligen att växa ut igen.

SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet