Aftonbladet
Dagens namn: Anneli, Annika
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Nöjesbladet

Tetris – det kalla kriget om miljonerna

Henk Rogers (till vänster) ägnade slutet av 80-talet åt att försöka få loss rättigheterna till ”Tetris” av den ryska staten. Samtidigt jobbade Alexej Pajitnov – mannen som skapade spelet – kvar på forskningsakademien i Moskva utan att få royalties. Idag är Rogers och Pajitnov goda vänner. De äger rättigheterna till ”Tetris” tillsammans.   Henk Rogers (till vänster) ägnade slutet av 80-talet åt att försöka få loss rättigheterna till ”Tetris” av den ryska staten. Samtidigt jobbade Alexej Pajitnov – mannen som skapade spelet – kvar på forskningsakademien i Moskva utan att få royalties. Idag är Rogers och Pajitnov goda vänner. De äger rättigheterna till ”Tetris” tillsammans.

    De hade varsitt finger på avtryckarknappen. Under Det kalla kriget var Sovjetunionen och USA bittra fiender. Världen under konstant hot om ett kärnvapenkrig. Men så kom det lilla pusselspelet som lyckades passera järnridån. Som tvingade öst och väst att mötas runt förhandlingsbordet.

    Här är historien om det mörka spelet bakom ”Tetris”. En berättelse kantad av politiskt maktspel, mordhot och en kamp mellan kommunism och kapitalism.

Och mannen som skapade det?

Madonnas unga röst strömmade ur bilens högtalare.

Henk Rogers, den slipade amerikanske affärsmannen, skruvade upp volymen. De stora pilotbågarna kunde inte dölja hans lycka. Vårdslöst körde han över San Franciscos kullar under den heta novembersolen. Det var en sån dag, i slutet av 1989.

Efter en lång kamp hade amerikanen Henk Rogers precis vunnit rättigheterna till det ryska pusselspelet ”Tetris”. Han skulle tjäna stora pengar.

Den ryske byråkraten Evgeni Nikolaevitj Belikov åkte tillsammans med Rogers i bilen. San Francisco passerade snabbt utanför fönsterrutan, ändå tyckte Belikov att allt gick som i slow motion. Han var fortfarande tärd av den långvariga psykiska pressen, fortfarande chockad över att han fått sitt liv tillbaka. Det var inte länge sedan han blivit hotad till livet.

Det omaka paret visste inte att Sovjet-unionen om bara några år skulle kollapsa. Berlin skulle bli ett igen. Kalla kriget skulle sluta med kapitalismens seger över kommunismen.

Henk Rogers körde snabbt över Golden Gate-bron, snabbt mot nittiotalet, på väg in i en ny värld.



Men den här historien börjar i Moskva, i mitten på åttiotalet.

Alexej Pajitnov jobbade för ryska forskningsakademien i Moskva. En man med snälla blå ögon och en framtoning så mild att det är omöjligt att föreställa sig honom förbannad.

I det slutna Sovjetunionen var det forskare som hade den intellektuella och kreativa friheten, inte författare eller konstnärer. På forskningsakademien ägnade man sig åt de stora frågorna. Rymdkapplöpningen. Ett eventuellt kärnvapenkrig.

Men inspirerad av barndomens fascination för kluriga brädspel designade Pajitnov ett pusselspel, för skojs skull.

Spelet fick namnet ”Tetris”.

Snart skulle det sprida sig likt en farsot över Sovjetunionen, USA, Europa och Japan, det skulle leda till ett maktspel mellan öst och väst som höll på att resultera i en politisk kris.

Men ännu var det bara fyrkantiga block som föll ner över Pajitnovs skärm, bakom röken från hans cigaretter.

Han hade ingen tanke på att någon annan än han själv skulle bry sig.



Hjärnan låter sig luras varje gång.

”Tetris” block faller över skärmen och så länge man pusslar ihop dem i vågrätta rader försvinner de. Med spelet under kontroll inträder en lugnande effekt. Vårt djupa mänskliga behov av att bringa ordning ur kaos får sitt lystmäte.

Eller som en av forskarna säger i BBC-dokumentären ”Tetris: From Russia with love”:

– Allt som återstår på skärmen är det man inte klarat av. En negativ motivation uppstår: man har alltid chansen att rätta sina misstag.

Och vem vill inte rätta till sina misstag?

Om och om igen.


Jo, som en farsot spred det sig.

Först insjuknade Pajitnovs kollegor på forskningsakademien i ”Tetris”-feber. På två veckor intog pusselspelet Moskva och sen spred det sig hastigt över hela Sovjetunionen och resten av östblocket.

Det är fel att dra likhetstecken mellan Piratpartiet och den kommunistiska regimen i Sovjetunionen. Men konsekvensen för konstnärerna blev i stort densamma. Eftersom alla kreativa idéer tillhörde staten fick spelet spridas fritt mellan medborgarna innanför järnridån.

Alexej Pajitnov fick inte en rubel.


Vårt djupa mänskliga behov av att bringa ordning ur kaos.

Ja, symboliken mellan ”Tetris” speldesign och åttiotalets Sovjetunionen är tydlig. Det fattiga ryska folket kunde bara drömma om politisk frihet. Byteshandeln med länder utanför östblocket

existerade knappt. Men kaos skulle bli ordning. Misstagen rättas till.

Under kommunistisk regim skapade Pajitnov sitt pusselspel. ”Tetris” hade dock tiden på sin sida. Kort senare kom Michail Gorbatjov med födelsemärke och reformer, glasnost och perestrojka.

Sprickor i järnridån nu.


Ungern var ett av de första länderna i östblocket som börjat sälja varor till väst.

Det var där affärsmannen Robert Stein upptäckte ”Tetris”, i februari 1986.

Stein agerade snabbt. Han tog kontakt med Pajitnov och den ryska forskningsakademien, försäkrade sig om rätten att sälja spelet i västvärlden.

Snart spreds ”Tetris”-febern över världen. Robert Stein sålde rättigheterna vidare till företag som i sin tur sålde rättigheterna vidare –

Det kalla kriget pågick men människor i öst och väst förenades åtminstone i sin kärlek till pusselspelet.

Men Stein gjorde ett par misstag. Dels undlät han att betala royalties till forskningsakademien, dels hade han inte förhandlat om rättigheterna direkt med den ryska staten.

Och Sovjetunionen vägrade se på när västerländska företag gjorde sig förmögna på ryska varor.

Kreml gav den ryske byråkraten Evgeni Nikolaevitj Belikov ett uppdrag. Belikov skulle se till att ogiltigförklara alla rättigheter som cirkulerade i väst, inklusive Robert Steins. Och han skulle se till att Sovjet började tjäna pengar på pusselspelet.

”Tetris” fick kommunisterna att ägna sig åt kapitalism.


Spelet om spelet kunde börja på riktigt.

Robert Steins upptäckt blev startskottet för en kapplöpning om rättigheterna till ”Tetris”, godkända och underskrivna av den ryska regimen.

Stein fick konkurrens av brittiske media-magnaten Robert Maxwell och amerikanen Henk Rogers.

Robert Maxwell var vid den här tiden en av världens mäktigaste affärsmän: han ägde flera brittiska dagstidningar och var delägare i engelska ligaklubbar. Dessutom hade han starka band till flera av topparna i Kreml.

Henk Rogers företrädde japanska spelföretaget Nintendo som då – precis som nu – var världsledande på tv-spelsmarknaden. Nintendo var på väg att släppa en portabel spelmaskin – Gameboy – och tyckte att ”Tetris” skulle passa perfekt för den.

Det fanns en aktör till. Amerikanska Atari, en gammal rival till Nintendo. Atari var ett av de företag som köpt rättigheter i ett tidigt skede. Nu insåg de inte att de var tvungna att förhandla på nytt.

Ett ödesdigert misstag, skulle det visa sig.


Henk Rogers åkte genom ett Moskva utan färger.

Fläckar av snö på gatorna. Anonyma höghus. Rogers noterade skillnaden mellan öst och väst i miljöns gråskala. Inga reklamskyltar, ingen som försökte sälja någonting.

Själv ville han köpa.

Så naiv han hade varit. Rest till Sovjet-unionen utan någon avtalad tid, utan

någon kontakt, inte ens någon adress. På hotellet kvällen före hade optimismen sjunkit. Teven fungerade inte, radion fungerade inte och hotellpersonalen bemötte hans frågor med tomma svar.

Men nu hade Rogers åtminstone hittat en tolk.

Och tolken hade hittat Elorg – departementet för mjukvaruhandel med utlandet.

Där väntade byråkraten Belikov.


Jo, jag har kallat ryssen byråkrat.

Västerlänningarna affärsmän.

Men det här var ett nytt Sovjet och Belikov slog kapitalisterna på deras eget spel. Han insåg att han kunde maximera vinsten om han sålde olika rättigheter till olika företag.

Rogers drog vinstlotten. Han hade fått sitt möte med Belikov och promenerade därifrån med papper på att Nintendo skulle få sälja spelet till Gameboy.

Robert Stein säkrade PC-rättigheterna.

Kevin Maxwell, som jobbade för sin far, fick åka tomhänt hem.

Det var inte populärt.


Robert Maxwell hörde av sig till sina vänner i Kreml.

Snart fick Belikov ett samtal från en person som uppgav att han förberedde Michail Gorbatjovs förestående resa till London.

– Han insisterade på att jag skulle flyga till London, gå ner på knä inför Robert Maxwell och be honom att inte säga ett ord till Gorbatjov. För om så skulle ske skulle jag upphöra att existera, har Belikov sagt till BBC.

Men historien om ”Tetris” är historien om en ny världsordning. Gorbatjovs reformer hade satt igång ett maktskifte inom Kreml. Hoten mot Belikov ledde inte någonstans, han kunde andas ut.

Trodde han.


En sista uppgörelse återstod

De gamla rivalerna Nintendo och Atari hävdade båda att de hade rätt att sälja ”Tetris”. Atari satsade stort på marknadsföring. De anordnade en påkostad fest för journalister, de köpte en helsidesannons i USA Today.

Tvisten mellan Nintendo och Atari slutade i domstol.

Henk Rogers och Belikov kallades som vittnen för Nintendos sida. Innan Belikov satte sig på planet till USA blev han kallad till en statlig kommitté för datorteknologi. Deras budskap skrämde honom: ”om du förlorar i rätten kommer vi att tillsätta en kommission som ska utreda hur många miljoner dollar staten förlorat på grund av ditt vårdslösa agerande”.


Belikov svettades under den heta novembersolen.

Tankarna for iväg när han var på väg in i rättsalen, den där novemberdagen 1989.

Skulle han ens våga återvända till sitt hemland om Nintendo förlorade målet? Det var Belikov som sett till att Henk Rogers och Nintendo säkrat rättigheterna. Om Atari vann skulle Sovjetunionen inte få en rubel i ersättning för ”Tetris”. Belikovs överordnade skulle lägga skulden på honom.

Han tyckte att allt gick som i slow motion.

Men till slut beslutade domaren i Nintendos favör.

Ändå, när Henk Rogers erbjöd Belikov en guidad tur genom San Francisco var ryssen fortfarande för chockad för att våga fira.

De åkte snabbt över stadens kullar. Madonna sjöng sin hitlåt, ”Holiday”, med en vers som uppmanade människor att förenas över nationsgränserna.

Belikov hörde knappt musiken.


Historien kunde varit över där.

Men berättelsens skuggfigur stal slutet.

Mannen med de snälla ögonen, ”Tetris”-skaparen Alexej Pajitnov, hade under hela maktkampen mellan öst och väst utan vare sig krav eller protester lyft sin vanliga lön från den ryska forskningsakademien.

Han var inte en sån som höjde rösten, trots att han insåg att den ryska staten och västerländska företag tjänade miljontals dollar på hans skapelse.

– Jag bestämde mig för att jag inte är en fighter, utan en designer ... jag kanske hade varit flera miljoner rikare, men hade jag varit så mycket lyckligare? Jag är inte säker på det, har han sagt till spelsajten Gamasutra.

Under Henk Rogers besök till Moskva hade han och Pajitnov kommit att bli goda vänner. Och när järnridån rämnade emigrerade Pajitnov, med Rogers hjälp, till Amerika. Först 1996 lyckades Pajitnov köpa tillbaka rättigheterna till sitt geniala pusselspel, först då började han tjäna några pengar på ”Tetris”.

Alexej Pajitnov jobbar fortfarande som speldesigner. Han bor med sin familj i Seattle. Men han åker tillbaka till Moskva så ofta han kan.

Hans gamla land påminner numera mycket om hans nya.


Källor: BBC-dokumentären ”From Russia with love”, Time, CNN, Gamasutra, Tetris Companys officiella hemsida.

SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet