Allt är upplagt för tårkarneval

NÖJE

Ni missade väl inte tårarna?

Klart ni inte gjorde, det hade TV?4 aldrig tillåtit.

Och just därför blev kärlekstemat alldeles för mycket.

Nöjesbladets Martin Söderström.

Kalla mig gärna cynisk.

Påstå att mitt svarta hjärta är omgärdat av kulsprute­nästen, taggtråd och hundpatruller.

Det är okej.

Men det är något med TV?4:s framtvingande av och vältrande i stora, hulkande känslor som blir för mycket.

Kärlekstemat är en sak. Ett av popmusikens innersta och viktigaste väsen är, och har alltid varit, kärlek. Inget konstigt med det. Det är när situationen blir så konstruerad som någonting inom mig sparkar bakut.

När man skalat bort allt snack om märkliga låtval, ­underpresterande storfavoriter och vem som hängde löst ­eller inte så är det smörig­heten som hänger över en som en dåligt sydd grosshandlarkostym.

Som jag skrev redan innan veckans fredagsfinal så finns det något krampaktigt, tillkämpat och oäkta över alltsammans.

Känslor på beställning. Gråt efter ­givet schema, och kan vi få lite mera ­tårar i kamera 2, tack?

Allt är som upplagt för en tårkarne­val, bordet dukat och klart. Bara att ­sleva upp.

Det är just det utstuderade i hela anrättningen som lämnar den dåliga smaken i munnen – och naturligtvis fick TV?4 exakt vad de önskade.

Ni ser själva här intill.

Reza Ningtyas Lindh blev så rörd och uppfylld av känslor när hon fick ­videohälsningen från sin familj. Tårarna sprutade och tjejen föll ihop till en liten hög och fick hjälpas upp på fötter igen av Peter Jihde. Ett stycke tvätt­äkta, cyniskt tv-guld.

Man kan riktigt se hur TV?4-producenter och kameramän hajfajvar och får torka upphetsat dregel ur mungiporna över situationen.

Stora känslor. Äkta tårar. Bra tv, ni vet. Och sådant som man vet garanterat ger rubriker.

Vad jag säger är att det blir för mycket.

Plötsligt ska vi inte bara bedöma musiken och framträdandena. Vi ska också sätta plus på hur söta idolerna är i relationen till sina nära.

Det må ha gett starka tv-bilder, och önskade ­rubriker. Men eftersmaken blir desto beskare. Och inte så lite ­cynisk.

FAKTA

Kvällens...

Calle Kristianssons ”Your song”. Killen går från klarhet till klarhet och den där soulmarinerade rösten börjar kännas som något alldeles extra.

Att bandet fick spela idolernas instrument – deras egna var inte inkopplade. Varför inte låta dem som kan spela faktiskt göra det? På riktigt? Sjukt tramsigt.