ABBA showar loss i Ockelbo

Supergruppen återförenade – avslutade med en cover på ”April, april”.

Foto: Foto: PRIVAT
THE VISITORS ABBA gjorde ett oväntat gästspel på scenen i Ockelbos församlingsgård. Stjärnorna ersatte coverbandet Direktörerna – och spelade sina gamla slagdängor på löpade band. Först ut var vinnarlåten i Eurovision song contest 1974 – ”Waterloo”.
NÖJE

OCKELBO. Här gör ABBA comeback!

På församlingshemmet i Ockelbo.

– Makalöst, säger en mållös Benjamin Westling.

Foto: Foto: COLOURBOX
Agnetha Fältskog kom i en helikopter som landade på gräsmattan.

Halva Ockelbo hade tagit sig till församlingshemmet i går för att släppa loss till coverbandet Direktörerna från Stockholm.

Men det kom inga Direktörer.

– Fast vi har fått hit några ersättare, sa arrangören Veyron Westling från den lilla scenen.

Stor besvikelse och spridda burop.

– Dom kan spela och sjunga dom här också.

”Utklädda töntar”

Ingen trodde sina ögon när Björn, Benny och Frida kom in på scenen. De vinkade och såg lite ringrostiga ut i rampljuset. Som för övrigt bestod av ett par snedställda skrivbordslampor och några discolampor uppe i taket.

– Jag tänkte: Vad är det här för utklädda töntar? sa Ejvor Westling.

– Hello Ockelbo! hojtade nån från scenen men resten dränktes av ljudet från en helikopter som landade på gräsmattan utanför.

– Bara den idioten inte kör in i flaggstången, tänkte Rolf-Erik Westling som var på väg in när helikoptern landade.

Ut hoppade Agnetha Fältskog. Som höll i hatten.

– Och hon som skulle vara flygrädd? Ja, man ska tydligen inte tro på allt som står i tidningarna, sa Einar-Axel Westling som nästan krockade med ABBA-Agnetha.

– Fast jag fattade nog aldrig att det var hon. Egentligen. Jag menar, här vid församlingshemmet i lilla Ockelbo. Jag skulle ju kolla på Direktörerna.

Agnetha försvann in genom köksingången. Och hoppade något andfådd upp på scenen.

Alla sjöng med

Benny stod vid församlingsgårdens nya hammondorgel. Björn hade fått låna en klassisk Hagström Superswede. Resten av musiken kom från Eva-Lena Westlings utlånade karaokemaskin.

Sen, innan någon fortfarande inte hunnit fatta någonting, började showen.

De gamla slagdängorna kom på löpande band. Lite osäkert i början. Men redan in på andra versen i ”Waterloo” (första låten) satt stämmorna perfekt.

Lite mognare. Lite raspigare. Mycket erfarnare.

När den första förvåningen lagt sig sjöng alla med.

– Jag skrålade med så jag blev hes, sa Anna-Bella Westling.

– Jag tappade rösten, sa hennes pojkvän Jöns-Ewerth Vähstlingh.

Efter fjorton låtar var det slut.

Abborna lämnade scenen och jublet höll på att få församlingsgårdens tak att lyfta.

– Fan vet om det inte gjorde det också, sa Magnus-Love Westling.

Och gjorde det inte det då så lyfte taket definitivt när abborna kom tillbaka in på scen och körde sitt extranummer: Lill-Babs Eurovisionsklassiker från 1961:

”April, april”.

Svante Lidén

ARTIKELN HANDLAR OM