Jag sätter alla mina slantar på Fältskog

Läs Tara Moshizis krönika

Tara Moshizi.
NÖJE

Det är bara mars.

Ändå törs jag redan nu utnämna detta till come­backernas vår.

Men hur vågar artisterna egentligen komma tillbaka?

Låt mig sammanfatta lite snabbt vad som hittills hänt under 2013:

1. David Bowie borstar bort dammet från axelvaddarna och släpper skivan ”The next day”. I mina öron låter han som en överförfriskad gubbe som skrålar i duschen.

2. Gyllene Tider avslöjar att de återförenas och åker på turné i sommar.

3. Agnetha Fältskog hookar med låtskrivaren Jörgen Elofsson och pytsar ut första singeln ”When you really loved someone”. Albumet släpps i maj.

4. En fejkcomeback är också en comeback. ”Dina färger var blå”-Tommy byter namn till Black, kletar kajal runt ögonen och skapar en snackis utan dess like. Vi skrattar hånfullt – tills det uppdagas att det hela är en reklamkupp och att vi ramlat rakt i fällan. (Tommy – omvärlden, 1-0)

Jag har inte direkt känt någon bultande längtan över att dessa artister ska ställa sig i rampljuset igen. Ändå går det inte att låta bli att impas av dem. Allihop. När man sedan länge är borträknad, kanske till och med bortglömd, måste beslutet om att göra comeback vara bland det modigaste man kan ta. Nostalgi i all ära. Faktum är ändå att vi, musikkritiker som andra, aldrig är så skeptiska som när någon gammal stjärna kommer och gör anspråk på vår uppmärksamhet på nytt. Det påminner om när något ex, efter år av tystnad, hör av sig och frågar om man inte ska ses över en kaffe. Man tänker: Vad är poängen? Det tog slut av en anledning. Vi har ­båda gått vidare.
 

Förutsättningarna är stentuffa. Om en artist som gör skivcomeback väljer att behålla sin gamla stil, framstår hen som fastgjuten i det förflutna. Som åldersnoja on legs. Försöker hen förnya sig och överraska, heter det att stjärnan ”svikit sitt eget sound”. En bråkdel har ändå tur, passerar nålsögat och möts av publikens kärlek. Andra får slicka sina sår i det dolda och sörja den återupptagna karriär som dog knappt innan den hunnit se dagens ljus. Snart vet vi hur det går för vårens stora comebacker. Jag satsar mina pengar på Agnetha.

Tweet

Med ett sound som för tankarna till sol, semester och änd­lösa rosékvällar finner Sykets ”Orient Express” snabbt en plats i hjärtat. #