Viktigast av allt – var snälla mot er själva

NÖJE
Malin Wollin.

Att bli mamma är att våga. Det är att handlöst kasta sig ut i det svarta känslo­hålet utan att veta var eller på vad man landar. En del ramlar med känslorna före rakt ner i krossat glas. Det kan vara väldigt lätt att få en bebis men ingen kan någonsin vara förberedd på det som kommer. Ingen kan freda sig.

Att komma in i hallen med ett nyfött barn i babyskyddet är som att kliva ner i ett varmt bubbelbad samtidigt som någon häller is över huvudet.

Du vet att du älskar det lilla ömtåliga stycket som sover i spjälsängen ni förberett, du vet att du gör vad som helst för att skydda ditt barn men varför är du så ledsen?

Varför vill du bara lägga dig ner och hålla om knäna, varför är du inte glad?

Svaret heter hormoner.

När du föds som flicka så har du ett liv framför dig där hormonerna styr, hormonerna ställer villkoren för hur du ska må. Och finalen i denna hormonella berg- och dalbana är mamma-skapet.

Du ser andra mammor omkring dig, de klagar över att de inte får sova och att allt är jobbigt. Men de är lyckliga och rosiga och de tar långa promenader varje dag. Du hatar dem lite grann.

Själv vill du aldrig gå utanför den där dörren igen och kan inte någon bara hålla i bebisen för du vet inte hur du ska göra. Du tror inte att du är bra för ditt barn. Någon annan kanske ska få honom? Du kanske ska lägga honom i en korg och ställa utanför en dörr där normala människor bor?

Om jag fick säga denna endaste sak till alla blivande och befint­liga mammor:

Snälla var snälla mot er själva.

Att bli mamma är att skära upp ett sår i kärleksdelen av kroppen och det där såret kommer tyvärr aldrig någonsin att läka. Det är öppet och minsta korn av salt som kommer nära gör så ont.

Mammajobbet är det svåraste i hela världen men det blir bättre.

Så var snäll mot dig själv, ta hand om ditt sår och akta för saltet.