SVT:s schlagskepp gungar obehagligt

Jan Scherman: Jag vet hur det känns när en storsatsning floppar

1 av 3
Christer Björkman måste vinna till­baka självförtroendet både för SVT och Melodifestivalen.
NÖJE

Melodifestivalen är hela svenska folkets angelägenhet och megastor för SVT.

Så när kritikerna rasar och tittarna buar så gungar det till i detta televisionens slagskepp.

Hur ska portalprogrammet återfå toppformen? Ödesfråga för Christer Björkman och för SVT.

Melodifestivalen väcker till liv den där bilden när David Beckham skulle sätta straffen mot Turkiet 2003. Halkade, slog foten i gräset och fick snedträff på bollen som missade målet med många meter.

Nu, i slutet av februari 2014, känns det som att SVT inte gjort mål på riktigt länge.

Jag vet hur det känns när en stor programsatsning floppar. Och när det knasar i första steget så fortsätter det ofta att knasa hela vägen. Känner kallsvetten. Jag var nybliven programchef på TV4 när vi, i slutet av 90-talet, drog igång ett par nya underhållningsprogram.

Fredag och familjeunderhållning med Gunde Svan – rejäl dikeskörning. En musikunderhållning med Martin Timell – gick inte heller hem i stugorna. Få minns titlarna ”Ingenting är omöjligt” och ”En gång till”. Men jag minns! Misstag etsar sig fast.

Och jag minns också hur dåligt självförtroende blir som en pandemi i hela organisationen. Ingen vågar och ingen vet om man nått lägstanivå. Hur länge fortsätter resan ännu djupare ner i fiaskoträsket? Den negativa spiralen snurrar på.

SVT:s dilemma är en del i ett större sammanhang

På TV4 bestämde vi oss till slut för att backa hem och köra safe. Säkraste kortet hette ”Sikta mot Stjärnorna” med Lasse Holm. Han lyfte oss på TV4 med ett klassiker-format, som vi körde flera säsonger.

Byggde på med ”Småstjärnorna”. Självförtroendet återvände och med raka ryggar och högvuxna huvuden följde ”Idol”, ”Let’s dance” och ett helt stim av bra saker.

Det känns dock som om SVT:s dilemma just nu är en del i ett större sammanhang där förlusten av OS ingår.

Det är som om SVT inte ville erkänna OS-förlusten.

Och därpå några egna träträffar i form av nya underhållningsprogram som höstens ”Alla tiders hits” och ”Settman på plats”. Sedan kom MTG:s OS-bomb precis när Melodifestivalen skulle ta tillbaka förlorad terräng: TV3 är Sveriges största tv-kanal var och varannan dag.

Fallet Melodifestivalen är big deal av det enkla skälet att SVT på egen hand lyft programmet till ett av sina viktigaste slagskepp. Kvalificeringsprogram på rad, turné i Sverige, grand finale på Friends Arena, Eurovisionsfinal också i ett par omgångar, sponsorer, storpublik på plats och miljoners miljoner tv-tittare.

Oflytet upprepar sig

Det är en av SVT:s största och dyraste programsatsningar. Interna källor på SVT pekar på en programinvestering på mellan 35 och 40 miljoner kronor. Det är som ett eget företag i företaget. Det är starten på året som ska ge SVT vind i seglen.

SVT har valt att utveckla denna nationellt sammanhållande musiktävling som en del av grundbultarna i public service, som ska vara med och bygga företagets legitimitet. När SVT attackerats för att man blivit för kommersiellt så har vd Eva Hamilton gått till motangrepp och radat exempel på kvalitativ familjeunderhållning sedan Lennart Hylands storhetstid. Och längs hela historien återfinns ständigt ett program. Just det – M som i Melodifestivalen.

Jag vill verkligen inte sitta och peka finger åt någon för skillnaden mellan succé och fiasko är ofta hårfin.

Sverige har ett public service-SVT av yppersta kvalité, men just nu känns det som oflytet upprepar sig. Det är som ett norskt skidlandslag med frekvent fel valla. Och där skuldbördan skickas från den ena till den andra. Uppifrån och nedåt. Ändringar, nya justeringar, återgång och nya felsök.

Då är det där med principen backa hem värd att reflektera över. Köra säkert, återvinna självkänsla. Christer Björkman svarar förstås lugnt och metodiskt; balansakten mellan tradition och förnyelse.

Men hans iver att legitimera allt som görs och att allt är under kontroll vittnar i min bok om att det är lite darrigt internt. Det är alltid obehagligt när stora båtar gungar – det där som hela världen vet började som en skakning på nedre däck.

Nu är förstås Melodifestivalen inget Titanic. Publiksiffran ligger fortfarande på sina fantastiska tre miljoner. Det är det större perspektivet som gör gungningen bekymmersam.

Först OS-förlusten, sedan några svaga nysatsningar och så en tidigare hyllad Melodifestival nu i kategorin mest utskälld.

Det känns dock som SVT:s dilemma just nu är en del i ett större sammanhang där förlusten av OS ingår.

ARTIKELN HANDLAR OM