Springsteen sänks av funkig metal

Tom Morello är en katastrof för Bruce Springsteen, enligt Per Bjurman. ”Hans estetik passar E Street Band lika illa som fotogen passar i köttfärssås”, skriver han.
NÖJE

Wes Anderson skulle näppeligen låta en skräckfilmsregissör klippa ”Grand Budapest hotel” - och Joyce Carol Oates knappast skicka nytt manus till en serietidningsredaktör för redigering.

Men Bruce Springsteen släpper glatt in Tom Morello i E Street Band.

Det är lika befängt.

Att det rent konstnärligt är olyckligt att Springsteen fattat tycke för gamle Rage Against The Machine-gitarristen Tom Morello framgår ju redan av det egendomliga hopkoket på albumet ”High hopes”.

Men det blir ännu tydligare - och ännu mer förfärande - i en färsk HBO- dokumentär om just de uppstekta resterna och den efterföljande turnén jag har oturen att hamna i när jag en regnig eftermiddag sitter och zappar i allsköns ro.

Några livetagningar från Australien och Nya Zeeland, när Morello sliter sönder själfulla och känsliga sånger med grovhuggna funkmetal- solon, är så groteska att det gör ont.

Det är både förståeligt och lovvärt att Springsteen vill förnya sig och göra utflykter i okänd terräng - för att inte tala om hur nödvändigt det är att hans publik blir utmanad då och då - och Morello verkar vara en väldigt sympatisk person med vettiga idéer och en ödmjuk inställning till det här extraknäcket, men jisses:

Just han, och just hans estetik, passar E Street Band lika illa som fotogen passar i köttfärssås. Det är som om Wes Anderson skulle teama upp med dem som gjorde ”Saw”, som om Joyce Carol Oates skulle överlåta redaktörsskapet för nästa roman åt Walt Disney-koncernen eller som om First Aid Kit plötsligt skulle använda han den där Limp Bizkit-sångaren som producent.

Springsteen och det Morello-spetsade E Street Band avslutar just nu sin världsturné med ett antal spelningar i USA och för första gången någonsin känns det som att det kan vara – jag har ingen lust att se det som brukar vara den mest euforiska live-upplevelsen i världen. Det är rent sorgligt.

För övrigt 1: Den som befinner sig i New York kan fram till 18 maj med fördel gå och se Anders Zorn-utställningen på National Academy på Upper East Side.

Dalarnas störste mästare, vid sidan av Peo Brasar, regerar Manhattan.

För övrigt 2: Den som befinner sig i New York fram till när som helst och vill ha en bra dry martini kan med fördel uppsöka The Campbell Apartment på Grand Central Station. Sällan är de mer magiska.

Orsaker till extas

Chrissie Hynde - ”Dark sunglasses” (Singel)

Ett första, angenämt smakprov från kommande debuten ”Stockholm” (!), producerad av Björn Yttling.

”All about Ann” (HBO-dokumentär)

Fantastiskt porträtt av tidigare Texas-guvernör.

Kent - ”La belle epoque” (Singel)

Jag lyssnar fortfarande lika ofta.