Partiledarnas nöjesval

1 av 31
NÖJE

I månader har de debatterat, kommit med utspel och fiskat röster. Väljarna är fullmatade med politik – men vet alldeles för lite om partiledarnas nöjeskonsumtion.

Ett par dygn innan riksdagsvalet är avgjort kastar sig Nöjesbladet nu huvudstupa in i den tuffa val-­bevakningen.

Stefan Löfvens favoritskivor, Fredrik Reinfeldts bästa filmminne och Jimmie Åkessons största ”guilty pleasure”.

Allt tas upp i enkäten – och allt analyseras av nöjesoraklet Markus Larsson.

Stefan Löfven (S)

Mina tre favoritskivor:

Ulf Lundell – ”På andra sidan drömmarna”.

”Connemara” är över 20 min och helt fantastisk”.

Eva  Dahlgren – ”Snö”.

David Bowie – ”Young Americans”. Gick varm varje helg hos mig och kompisarna när den kom.

Den bästa konsert jag varit på:

Springsteen på Ullevi 2008. Jag stod där och tänkte att killen är 60 år, men det känns som om han är 25.

Boken som betytt mest för mig:

Utvandrarserien – den handlar om vad Sverige faktiskt var en gång i tiden. Fattigt och orättvist. Så välskrivet om hur våra förfäder en gång tvingades söka ett nytt liv på en främmande plats. Den borde fler läsa i dag när människor flyr från krig och fattigdom till oss.  

Mitt bästa filmminne:

”En familj (August: Osage County)”. En dyster film, men det är nog den bästa jag sett. Meryl Streep är alltid bra, men jag har aldrig sett en sån skådespelarprestation som hon gör i den filmen.

Vem skulle spela mig i filmen om mitt liv:

Michael Nyqvist, jag gillar honom skarpt.

Tv-serie jag aldrig missar:

Jag såg alla avsnitt av ”Seinfeld”. Och har nog sett om de flesta.

Min största ”guilty pleasure”:

Jag gillar att kolla på ”Vänner”.

Markus Larssons analys av Löfven: ”Robust husmanskost”

Classic rock, precis som Socialdemokraterna. Löfven föredrar robust husmanskost från förr. Att han lyfter fram Ulf Lundells ”På andra sidan drömmarna” och låten ”Connemara” plus Bowies gudabenådade ”Young Americans” visar dessutom på att Stefans rock-­intresse inte bara skrapar på ytan. ”Vänner” och ”Seinfeld” tyder dock på att Löfven helt har missat 2000-talets gyllene tv-ålder. Och Springsteen 2008 var fantastiskt, men var du inte på Springsteen 2012? Gjorde du samma misstag som Sahlin, Stefan? ”Jungleland”-kvällen. Dag två på Ullevi. Bortom alla ord och betyg.

Fredrik Reinfeldt (M)

Mina tre favoritskivor:

Magnus Uggla – ”Den ljusnande framtid är vår”.

”Kristina från Duvemåla”.

Avicii – ”True”.

Den bästa konsert jag varit på:

Jag går inte så ofta på konserter, men det är ­sällan jag missar en bra musikal.

Boken som betytt mest för mig:

”1984” av George Orwell.
Mitt bästa filmminne:

”Gökboet”. Budskapet i den berörde mig starkt. Individen mot överheten.

Vem skulle spela mig i filmen om mitt liv:

Jag tycker Johan ­Petersson från ”Partaj” gör det ganska bra.

Tv-serie jag aldrig missar:

Jag lyckas sällan följa någon serie. Det blir mest nyheter.

Min största ”guilty pleasure”:

Jag står för allt jag gillar!

Markus Larssons analys av Fredrik Reinfeldt: ”Mainstream-symbol”

Vi slapp Da Buzz i alla fall. Och fick ”1984” av George Orwell och ”Gökboet” i stället. Tack för det. Men statsministern förnekar sig inte. Om han får välja mellan en Nobelpristagare i litteratur och Camilla Läckberg tar Fredde det senare. Ingen borgerlig regering har suttit längre i Sverige än The Reinfeldts. Och ingen svensk statsminister har ansträngt sig mer för att vara ”som folk är mest”. Reinfeldt kommer i framtiden att vara en symbol för ett svenskt 2000-tal där mainstream, den framgångsrika kulturen och räknenissarna blev viktigare än Balzac. Själlösheten vann. Men jag är inte bitter …

Göran Hägglund (Kd)

Mina tre favoritskivor:

Rolling Stones – ”Some girls”.

Eric Church – ”Sinners ­­like me”.

Elvis Costello – ”My aim ­is true”.

Den bästa konsert jag varit på:

Rolling Stones, ­Eriksbergsvarvet 1991.

Boken som betytt mest för mig:

”Vår man i Havanna”, Graham Greene.
Mitt bästa filmminne:

Första gången jag såg ”Välkommen Mr Chance”.

Vem skulle spela mig i filmen om mitt liv:

Mads Mikkelsen.

Tv-serie jag aldrig missar:

Finns ingen, men jag tycker mycket om ”Vita huset”.

Min största ”guilty pleasure”:

”2 1/2 män”.

Markus Larssons analys av Göran Hägglund: ”Ohotad pop-broiler”

Göran Hägglund är Alliansens ohotade popbroiler. Där hans kollegor mest placerar popkultur i en bisats verkar Hägglund vara genuint intresserad. Skulle Annie Lööf välja ”Some girls” med Stones före ”Exile on Main Street”? Har Jan Björklund koll på countryartisten Eric Church? Diggar Reinfeldt ”My aim is true” med Costello? Nej, nej och åter nej. Lägg till Graham Greene och ”Välkommen Mr Chance”. Inte många kvinnor får plats bland Hägglunds favoriter. Det får han jobba på. Men att en KD-politiker annars har den tuffaste smaken i Alliansen? Varför får man aldrig ha sina fördomar i fred?

Fridolin och Romson (Mp)

Mina tre favoritskivor:

Fridolin: Tracy Chapman – ”Tracy Chapman”.

Jakob Hellman – ”...och stora havet”.

Peps – ”Hög standard”.

Romson: U2  – ”Zoo station” .

Imperiet  – ”Blå himlen blues” .

Paul Simon – ”Graceland”.

Den bästa konsert jag varit på:

Fridolin: Thåström på Münchenbryggeriet 1999.

Romson: Youssou N’Dour på fotbollsplan i Banjul, Gambia, 1993.

Boken som betytt mest för mig:

Fridolin: ”Barnets århundrade” av Ellen Key

Romson: ”Under det rosa täcket”. Glömmer aldrig varför jag är feminist efter den.
Mitt bästa filmminne:

Fridolin: ”Fight club” på bio.

Romson: En julledighet i Stock­holm där två långa eftermiddagar spenderades på Folkets bio och Bertoluccis praktverk ”1900”.

Vem skulle spela mig i filmen om mitt liv:

Fridolin: Shanti Roney – han är från Göinge och det kan man inte spela.

Romson: Pernilla August.

Tv-serie jag aldrig missar:

Fridolin: ”The big bang theory”.

Romson: ”Downton Abbey”.

Min största ”guilty pleasure”:

Fridolin: ”2 1/2 män” (det blir pressekreteraren arg på när jag svarar).

Romson: Serien ”Mad men”.

Markus Larssons analys av Fridolin och Romson: ”Det osar DN Kultur”

”Zoo station” med U2. Hm. Menar Romson turnén? Eller skivan ”Zooropa”? Det sistnämnda vore fucking obskyrt. Hur många nynnar hellre på ”Lemon” i falsett än, tja, ”With or with-out you”. Även här ligger språkrören i en hängmatta mellan blocken. De är mitten, medelklassens trygga kompromiss mellan rött och blått. Duons favoriter osar brådmogen DN Kultur. Inget fel i det. ­Ytterligare en anledning till att Miljöpartiet kommer att göra ett kanonval i Stockholm. MP och S förhandlar gärna bakom ryggen på V. Intressant då att Fridolins popsmak ligger några centimeter närmare Sjöstedts än Löfvens.

Jimmie Åkesson (Sd)

Mina tre favoritskivor:

Beror helt på humöret, men om man tänker sig album som jag gärna lyssnar på utan att hoppa över spår: Bee Gees – ”One night only”, Dire Straits – ”Alchemy”, Björn Rosenström – ”Låtar som är sådär” (en klassiker från tonåren).

Den bästa konsert jag varit på:

Har varit på en mängd bra konserter. Mest efterlängtad var nog ändå Mark Knopfler i Karlstad för några år sedan.

Boken som betytt mest för mig:

Det är nog Bibeln. Inte för att jag är troende i någon traditionell mening, men den betyder mycket för hur det samhälle och den kultur jag lever i har växt fram och utvecklats.
Mitt bästa filmminne:

Blev alldeles tagen av ”Forrest Gump” och såg den på bio tre gånger då för 20 år sedan.

Vem skulle spela mig i filmen om mitt liv:

Jag själv. Troligen min enda chans att visa upp mig på vita duken.

Tv-serie jag aldrig missar:

Just nu följer jag nya säsonger av ”Suits” och ”24”.

Min största ”guilty pleasure”:

Det får nog anses vara att jag spelat sönder min cd med filmmusiken till Colin Nutleys ”Black Jack”.

Markus Larssons analys av Jimmie Åkesson: ”Som fan läser Bibeln”

Rövartisten Björn Rosenström förtjänar inte ens en kommentar. Och Bibeln? Men lilla gubben. Åkesson måste ha hoppat över några av den populära sagosamlingens viktigaste ­kapitel i Nya testamentet. Jesus skulle aldrig ha sett invandring som ett problem. Hos honom är alla välkomna, oavsett kön och klass och sexualitet och härkomst. Om partiledaren tycker att Bibeln betytt mycket för det svenska samhället och dess kultur – varför har SD en politik som krigar mot romanens centrala kärleksbudskap? Men det finns väl ­

en anledning till uttrycket ­”... som fan läser Bibeln”.

Jonas Sjöstedt (V)

Mina tre favoritskivor:

Jakob Hellman – ”... och stora havet”.

Neil Young  – ”Harvest”.

Joni Mitchell – ”Blue”.

Den bästa konsert jag varit på:

Dead Kennedys ­i Stockholm 1980.

Boken som betytt mest för mig:

”Lyckliga i alla sina dagar”, Nina Björk.
Mitt bästa filmminne:

”Mannen utan minne”.

Vem skulle spela mig i filmen om mitt liv:

Stellan Skarsgård. ”Han har efterfrågat fler heta svenska roller.”

Tv-serie jag aldrig missar:

”Extreme home makeover”.

Min största ”guilty pleasure”:

”Extreme home makeover”.

Markus Larssons analys av Jonas Sjöstedt: ”Värt 2 utropstecken”

Och Sjöstedt plockar fram Dead Kennedys ­i Stockholm 1980. Här kommer två utropstecken: !! En liten detalj som bevisar teorin att vänsterpolitiker, till skillnad från diverse profiler på högerflanken, ofta använder och behöver musik till något annat än ett pilatespass. En viss modernitet smyger sig också fram när han utnämner Nina Björks utsökta ”Lyckliga i alla sina dagar” till sin ­favoritbok. Men ”Extreme home ­makeover”? Ack, människans eviga behov av att vilja få sina känslor manipulerade av cyniska tv-producenter. 

Jan Björklund (Fp)

Mina tre favoritskivor:

Gyllene Tider – ”Puls”.

ABBA  – ”Arrival”.

Christina Aguilera – ”Bionic”.

Den bästa konsert jag varit på:

När jag och min fru på vår bröllopsresa 1992 lyssnade på Cab Calloway i Veronas amfiteater.

Boken som betytt mest för mig:

”Herr Arnes penningar” av Selma Lagerlöf, en av de första böcker min högstadielärare Majlis fick oss textilarbetarungar att läsa. Läste ”Världen av i går” av Stefan Zweig i somras och blev mycket tagen av den.
Mitt bästa filmminne:

Alla stunder i tv-soffan hemma framför ”Cars”/”Bilar” som jag har sett med mina grabbar säkert 100 gånger.

Vem skulle spela mig i filmen om mitt liv:

Jag säger Tom Hanks, han brukar väl spela ”the good guy”.

Tv-serie jag aldrig missar:

Den senaste jag fastnade i var ”House of cards”.

Min största ”guilty pleasure”:

Frank Sinatras ”My way”.

Markus Larssons analys av Jan Björklund: ”Uppvisar humor”

Han har humor, den gamle tamburmajoren. Angående Tom Hanks – fråga valfri modern ­pedagog om vår käre skolminister är en ”good guy”. Christina Aguilera är annars en liten ­surprise. Var det enda kvinnliga artisten som pressekreteraren kom på? Björkis behöver knappast någon djupare popkultur ­i sitt liv. Äh, sånt är mest flum och till och med resultatet i, säg, Melodifestivalen är sossarnas fel. Och byt ut ”Cars” mot ”Döda poeters sällskap” nästa gång. Se om den lika många gånger. Då kanske auktoritär pedagogik och betyg från årskurs fyra inte framstår som en lika bra idé längre. Håller tummarna.

Annie Lööf (C)

Mina tre favoritskivor:

Jag lyssnar nästan bara på Spotify numera, topp tre där är Icona Pops ”I love it”, Petra Marklunds ”Händerna mot himlen” och Aviciis ”Hey brother”. Bra att träna till. En låt som jag har lyssnat väldigt mycket på i sommar är ”Happy” med Pharrell Williams, den gör mig glad.

Den bästa konsert jag varit på:

Många som varit bra, men Coldplay på Stockholms stadion 2012 bjöd på en extra bra stämning.

Boken som betytt mest för mig:

Jag älskar att läsa och har läst väldigt mycket, men en bok på senare tid som jag haft nytta av är boken ”Lean in” av Sheryl Sandberg. En bra bok för kvinnor som har, eller vill ta, ledande positioner. Boken har också en skarp jämställdhetsanalys.
Mitt bästa filmminne:

Oj, det är svårt att välja. En film som jag sett på senare tid som jag tyckte om är ”En oväntad vänskap”.

Vem skulle spela mig i filmen om mitt liv:

Ingen aning!

Tv-serie jag aldrig missar:

Jag följer ingen särskild serie just nu, men när ”Borgen” gick på tv följde jag den. Gillar den danska statsministern ­i serien, Birgitte Nyborg!

Min största ”guilty pleasure”:

Jag har sett ”Notting Hill” med Hugh Grant hur många gånger som  helst, nästan så att jag kan den utantill.

Markus Larssons analys av Annie Lööf: ”En dåres järnvilja”

”Bra att träna till”? Jag hämtar en gaffel och gröper sakta ur bihålorna av frustration. Inte undra på att mainstream låter rekordirriterande 2014 med tanke på att folk, likt Lööf, väljer låtar utifrån bpm* och inte hjärtat. Lööf verkar både vilja följa strömmen – smaken är lika ­beskedlig som Centerpartiets opinionssiffror – och våldsamt envis. Det behövs en dåres järnvilja för att stå ut med Pharrell Williams uttjatade barntrudelutt ”Happy” i dag. Att dessutom bli glad av den? Om man är över fyra år gammal måste det krävas någon form av dopning.

*Beats per minute, taktslag per minut.

ARTIKELN HANDLAR OM