Rockstjärnorna: Så minns vi Lemmy Kilmister

”Jag ska spela Motörhead precis hela dagen”

1 av 11
NÖJE

En legendar har gått ur tiden.

Och Lemmy Kilmister satte sin prägel även på svensk rock. Här delar våra svenska rockstjärnor med sig av vad Motörhead-stjärnan betydde för dem.

Foto: roger lindsten

Björn Gelotte, 40, In Flames, Partille

– Lemmy är det ansikte man tänker på när man tänker på rock 'n' roll. Han snackade inte bara utan levde också som han snackade. Han var en förebild för oss alla på många sätt. Vi har haft förmånen att turnera med gänget och det var verkligen rock 'n' roll hela vägen, ingen bullshit. Vi har träffats några gånger men hade ingen personlig relation. Alla har vi någon vi ser upp till, Ronnie James och Lemmy för mig. Nu partajar de ihop.

Christian ”Kicken” Lundqvist, 44, The Poodles, Stockholm

– Det är en av de största rockikonerna som har trillat av pinn. Jag har träffat honom några gånger via Micke (Mikkey Dee, Motörheads svenska trummis). Det var otippat, jag umgicks med Micke så sent som förra veckan och man vet ju att Lemmys hälsa varit dålig, men jag trodde inte det var så illa. Man är alltid oförberedd för döden. Lemmy har verkligen gjort ett avtryck. Han är nånstans mister Rock n roll.

Foto: Lotte Fernvall
Robert, nummer två från vänster

Robert Eriksson, 43, The Hellacopters, Eskilstuna

– Jag läste det precis, det är otroligt tråkigt. Jag är lite chockad faktiskt, otroligt jävla trist. Hans hälsa har ju vacklat ett tag så det har känts som att detta lurat runt hörnet, men när det väl hänt tror man det nästan inte. Han har varit en stor del av ens uppväxt och liv. Jag har också haft äran att träffa och turnéra med honom. På min allra första turné var Motörhead headlineband, det var häftigt. Han var precis så snäll, tuff pch cool som man förväntar sig, väldigt gentlemannamässig, vänlig och snäll. Man sågs i hotellfoajéer och backstage när han kom in och morsade. Han fick en gammal Hellacoptersskiva när vi sågs, han får säkert tusentals skivor, men när vi sågs igen så kom han ihåg det där tydligt. Vi skulle ha spelat på en festival i Tyskland men det ställdes in på grund av hans hälsa och då fick vi och alla andra band flyttas upp ett hack. Det är otroligt sorgligt detta, jag ska spela Motörhead precis hela dagen.

Foto: MAGNUS SANDBERG

Andreas "Dregen" Svensson, 42, Backyard Babies, Stockholm

– Ja herregud, vad ska man säga. Vi har hängt en del ihop och turnerat tillsammans, jag kan inte säga att vi var nära vänner, men han var en polare i alla fall. Han var otroligt inflytelserik, det är en riktigt tråkig dag. Det finns så många sidor av Lemmy. Gemene man skulle nog tänka på honom som en mansgris, men tvärtemot så i en mansdominerad rockvärld så lyfte han fram mycket kvinnliga rockmusiker, som Wendy Williams, Joan Jett, Girlschool. Senast jag träffade honom var i augusti, vi spelade ihop på en spansk festival i Baskien. Vi hängde lite efter spelningen och man såg att han inte var frisk, men det har ju hållit på ett tag, sen 2013 har han ju varit lite svajig. Men han var på strålande humör som vanligt. Han var inte den som gick och ojade sig. Och de gjorde en fantastisk spelning.

Ralf Gyllenhammar, 49, Mustasch, Vallentuna

– Att Lemmy är död, det är som att man skulle förbjuda stuvade makaroner och korv, nu finns inte Motörhead längre. Det är så konstigt, vi pratade om Lemmy igår. Åh, vad tråkigt. Jag kommer minnas honom som en rar gammal farbror. Vi spelade med honom 2003 2004. Först var man livrädd, här kommer Lemmy, och jag hade lite svårt att förstå hans engelska. Men han visade sig vara väldigt rar, förutom en gång när jag stötte på en tjej som han inte tyckte att jag skulle stöta på. Då sa han: "den där drinken som du lovade mig för några veckor sen, jag vill ha den nu" och jag sa att det var bara att beställa. Så han beställde in en pitcher med Jack Daniels och cola, det blev dyrt, men jag lärde mig att inte stöta på Lemmys tjejer. Han levde hårt, fy fan. Efter tre veckor åkte man hem och grät och slickade sina sår, men cirkus Motörhead rullade bara vidare.

- -

Nicke Borg, 42, Backyard Babies, Stockholm

– Alla som spelar i ett rock n' roll-band har influerats av Lemmy och Motörhead, så det här är tragiskt. De som känner honom bättre vet ju också vilket hårt liv han har levt. Det är snarare ett mysterium att han levde så länge som han gjorde. Vi ska vara tacksamma och glada över att ha fått se Motörhead, och för mig också att få ha turnerat med dem. Nästa generations rockkids hade nog sett fram emot att få se dem för första gången under turnén i vår, men nu blir det inte av. Och det är tragiskt för det känns inte som att det finns något band som har axlat Motörheads roll. Varje gång jag har träffat Lemmy så var han ganska tystlåten, artig. Jag har träffat honom både när vi turnerat och när vi varit i Los Angeles, på Rainbow (det berömda rockhaket på Sunset Strip i West Hollywood) i hans klassiska hörna vid spelmaskinerna. Vi spelade så sent som i somras på Resurrection-festivalen i Spanien och då slog det mig hur gammal och skröplig han var, när han blev ledd upp på scenen. Man ser det så klart inte lika väl om man bara ser bilder, eller bara ser honom på scenen. Sen hade han väl sagt själv att han ville dö på scenen och och det blev väl så nära man kunde komma i alla fall, så han var en man som stod för sina ord.