Vackert, ambitiöst och själsligt stimulerande Pixar-äventyr

Av: Karolina Fjellborg

Publicerad:
”Själen”.
Foto: Disney.
”Själen”.

FILMRECENSION Medelålderskris och jazzmusik blandas med psykedelisk animation och kroppsbytarkomedi. Pixars ”Själen” är ett existentiellt äventyr som har stora ambitioner – och sätter landningen.


Själen
Regi Pete Docter, med originalröster av Jamie Foxx, Tina Fey, Daveed Diggs, Phylicia Rashad, svenska röster av John Alexander Eriksson, Emma Molin, John Lundvik, Mia Benson.


ANIMERAT Vad är meningen med livet?
Det är ingen liten och lätt fråga som Pete Docter (”Monsters, Inc”, ”Upp”, ”Insidan ut”) tar sig an i sin senaste Pixar-film. Ett hyperambitiöst existentiellt äventyr som blandar medelålderskris och jazzmusik med psykedelisk animation och 80-talsinspirerad kroppsbytarkomedi.
New York-bon och musikläraren Joe Gardner har hela sitt liv drömt om att bli professionell jazzmusiker – men just när det ser ut som att han har fått sin stora chans råkar han ut för en olycka. Hans själ lämnar kroppen och hamnar i Det stora efter, för vidare transport längs en lång trappa till... något.
Joe lyckas dock rymma, och hamnar i stället i Det stora före, där nya själar förses med personligheter innan de skickas till jorden. Där antas han vara en av de unga själarnas mentorer, och paras ihop med bråkiga lilla 22, som inte alls har bråttom med att börja leva.

Ett udda samarbete tar form. 22 måste hitta ”sin gnista” och Joes själ måste ta sig tillbaka in i rätt kropp, innan den dör.
Det är mycket som pågår i ”Själen”, som rör sig mellan tre olika världar, hela tiden tar nya, oväntade vägar, och har ett karaktärsgalleri som bland annat innehåller en tjock talande katt, en Linus på linjen-liknande dödsrevisor, Moder Teresa, Muhammad Ali, Carl Jung och Abraham Lincoln.
Men landningen är mjuk och behaglig, och ”Själen” är en film som är lika vacker att se på som den är berättartekniskt dristig och själsligt stimulerande.


”Själen” har premiär på Disney+ den 25 december.

Publicerad:

LÄS VIDARE