Regissören dog – här är hennes sista film

Agnès Vardas dokumentär bjuder på en sprudlande 90-åring

avStefan Hedmark

Varda av Agnès

Regi Agnès Varda.


FILMRECENSION. Två dagar innan nyheten kom om att ”den franska nya vågens moder” Agnès Varda hade dött pressvisades den här dokumentären, som alltså kom att bli hennes sista film, i Stockholm.

Nog var beskedet en överraskning, för även om filmen är ett bokslut är det ändå en livsglad, sprudlande 90-åring vi möter.

DOKUMENTÄR. För en person som har ägnat mycket tid åt att blicka tillbaka på sitt liv och tänka på sin karriär måste det vara oerhört tillfredsställande att för egen maskin knyta ihop säcken på ett elegant sätt.

Filmens utgångspunkt är en föreläsning som Agnès Varda höll inför publik vid ett flertal tillfällen där hon utgick från tre teman som har dominerat hennes arbete – inspiration, skapande och ett driv att dela med sig av resultatet.

Det låter kanske lite intetsägande, men hon illustrerar på olika sätt hur hon har levt efter detta, både som konstnär och regissör.

Hjärtformade bamsepotatisar

Det dokumentära och det fiktiva har alltid gift sig på ett naturligt sätt i Vardas filmer. Hjärtformade bamsepotatisar på en åker, folk som rotar i soporna i ett gatuhörn och hittar fullt ätbara matrester, möten över generationer och mellan stad och landsbygd. Nog kan det bli en fotoutställning eller en film av det och Varda har haft många underbara infall genom åren.

”Varda av Agnès” är full av arkivmaterial och klipp ur hennes filmer. Det är inte första gången hon gör en sådan här dokumentär; ”Agnès stränder” (2008) sammanfattade hennes första 80 år i livet. Just att vi har sett så mycket av det tidigare gör att ”Varda av Agnès” inte på något sätt är märkvärdig som film.

1 av 2 | Foto: Nonstop Entertainment
”Varda av Agnès”

Men visst är det fascinerande att lyssna och titta på en så karismatisk, sympatisk och intelligent människa som delar med sig av minnen, insikter och känslor. Den brittiska dokumentären ”Nothing like a dame” förra året, med Maggie Smith, Joan Plowright, Eileen Atkins och Judi Dench, var en liknande, något fnittrigare, upplevelse.

Varda och stränderna

Nu blir det inte mer Varda. Det är lite rörande, inte minst så här i efterhand att även den här dokumentären har sina scener från de stränder, där himlen, havet och marken möts, som alltid spelade en livsviktig roll för regissören genom hela livet.

Filmen har biopremiär i morgon fredag, den 5 april.

ARTIKELN HANDLAR OM