Ghosts konsertfilm är ett storslaget spektakel

Publicerad 2024-06-21

Med ”Rite here rite now” sätter Ghost en ny standard för konsertfilmer. Bilden är från bandets spelning på Sweden Rock Festival förra året.

Betyg: 4 av 5 plusBetyg: 4 av 5 plus
Rite here rite now

Regi Alex Ross Perry och Tobias Forge, med Maralyn Facey, Alan Ursillo, Tobias Forge med flera.


FILMRECENSION. ”Rite here rite now” är en konsertfilm utöver det vanliga – om ett rockband utöver det vanliga.

Ghosts pampiga produktion sätter en ny standard som få andra musikakter lär kunna leva upp till.


KONSERTFILM På lite drygt tio år har Ghost växt från en obskyr hårdrocksakt till ett av världens största rockband.

Med ”Rite here rite now” breder det svenska bandets praktfulla liveshow ut sig på bioduken för första gången.

Filmen spelades in under två utsålda shower på Kia Forum i Los Angeles i september förra året och en mindre armé av fotografer fångar bandet och publiken från alla tänkbara vinklar och vrår. Fotot är majestätiskt.

Mellan låtarna och under instrumentala partier får tittaren följa med Papa Emeritus IV (bandledaren Tobias Forges alter ego) backstage, där stressiga klädbyten, välbehövliga vattenpauser och ozonfarliga hårsprayduschar varvas med djuplodande samtal med Sister Imperator (Maralyn Facey) och föregångaren Papa Nihils ande (Alan Ursillo). I bakgrunden hörs pulserande basgångar och en upprymd publik.

Överlag tillåts publikens andäktiga allsång och lyckliga vrål ta stor plats i ljudbilden, vilket får det att kännas som att man är på plats. Nackdelen är att sången ibland överröstas.

Papa Emeritus IV och en namnlös gast.

Intensiteten och dramatiken trappas upp för varje nummer och under filmens andra hälft tas showen till svindlande snygga höjder. Bland annat med hjälp av skickliga skelettdansare, gästmusiker klädda som sörjande karaktärer ur Tim Burtons ”Corpse bride” och bildmaterial som matchar den läckra ljussättningen på scenen. Stämningsfullt känns som en grav underdrift.

Till tonerna av ”He is” zoomar en kamera in på en ung kvinna som ler stort, med kinderna blöta av tårar och en beundrande blick som speglar bandets storhet. Det är ett av flera ömma ögonblick som får mig att tänka på den livsomvälvande effekten som Kiss hade på ungdomar för ett halvt sekel sedan. Av allt att döma går Ghost en liknande ikonisk karriär till mötes.

– Once upon I time dreamt about this. To be an entertainer, to make people laugh and cry, säger Papa Emeritus IV, som i de farsartade backstage-sketcherna flaggar för att hans tid som Ghosts frontman närmar sig sitt slut.

Cliffhangern i slutet av filmen lär få frälsta fans att börja klättra på biosalongens väggar.


Visas på bio.

Glöm inte att gilla Aftonbladet FILM på Facebook och följa oss på Instagram och X (Twitter) för nyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.

ANNONS