Blek Hanks i seg röra

FILM

Storfilmen ”Da Vinci- koden” en besvikelse

1 av 3 | Foto: COLUMBIA PICTURES
djupa veck Tom Hanks och Audrey Tautou ägnar båda en stor del av filmen åt att lägga pannan i djupa veck och se bekymrade ut, skriver Aftonbladets Jens Petersson.

Amerikansk THRILLER i regi av Ron Howard, med bl a Tom Hanks, Audrey Tautou, Ian McKellen, Jean Reno och Paul Bettany.

En besvikelse.

Jag gillade boken, en thriller som höll läsaren nyfiken, en litterär sudoku som korsade historiska fakta med myter och fantasi. Kittlande.

Men filmen är, som helhet, segare. Visst är det samma historia, men problemet i början är att det går för fort och blir rörigt. Och efter ett tag är det för pratigt när saker ska förklaras.

Öppnar på samma sätt

Precis som boken öppnar det med en äldre man som jagas inne i Louvren. Han skjuts, men innan han dör hinner han gömma saker bakom tavlor och skriva gåtor i blod för att ge ledtrådar. Den ende som antas kunna förstå vad han menat är amerikanske symbolforskaren Robert Langdon (Tom Hanks). När polisen tar Langdon till mordplatsen möter han en expert på chiffer. Hon (Audrey Tautou) övertalar honom att fly för att hitta sanningen.

Förvirrande

Inledningen stressar på för att ge filmen fart, men är bitvis förvirrande.

Ingen hinner förklara varför människor gör som de gör.

Musiken är för dramatisk i sitt försök att förstärka spänningen. Paul Bettany är för mycket som den mördande munken Silas, utskickad av en extrem katolsk grupp. Han piskar sig själv så blodet rinner.

Å andra sidan är Tom Hanks och Audrey Tautou bleka i huvudrollerna. De ägnar större delen av filmen åt at tänka och grubbla, och det blir mycket rynkade pannor och lite handling.

Ian McKellen är bäst, en historiker som är expert på myten om den heliga Graal och får hålla föredrag för Hanks och oss. Han har fått den tacksammaste rollen.

På plussidan finns ett spänstigt bildberättande. Filmen lyfter fram detaljer i Da Vincis "Nattvarden" och ljussätter nyckelord när det ska kluras gåtor.

Publiken hånskrattade

Här finns våldsamma återblickar till krig och historiska händelser. Här finns också dialog kring filmens tes att Jesus var gift och fick barn.

Skulle en sådan upptäckt skaka om kristendomens grund? Eller leda till diskussioner om vad som är viktigt i tron?

På världspremiären i Cannes hånskrattade några i publiken åt ett par scener som skulle vara allvarliga. Det lät onödigt elakt. Men en besvikelse är "DaVinci-koden".

Jens Peterson