Dinosaurierna är tillbaka - blodtörstigare än någonsin

avJan-Olov Andersson

Jan-Olov Andersson har sett nya ”Jurassic World”

1 av 4
Här var det hungrig härskarödla

Intrigen må vara rätt förutsägbar när dinosaurierna löper amok i ”Jurassic World”.Men vilka effekter! När stora, små och flygande dinosaurier ger sig ut på människojakt, är det lätt att leva sig in i hur det skulle vara om samma sak hände i en högteknologisk variant av Kolmårdens djurpark.

Tre tidigare kassasuccéer – ”Jurassic Park” (1993), ”The lost world: Jurassic Park” (1997) och ”Jurassic Park III” (2001) – har förstås inte lämnat Hollywood någon ro. Så nu är dinosaurierna, efter 14 år, tillbaka. Många, många fler och mer blodtörstiga än någonsin.”Jurassic World” är inte så mycket ännu en uppföljare, som en ”reboot”, en modern version, eller nästan ”remake”, nyinspelning, av första filmen. Då hann aldrig den nöjespark med konstgjorda dinosaurier som företaget InGen hade lyckats framställa av urgammalt DNA ens öppna, förrän kaos uppstod när dinosaurierna rymde.

Av olika storlek och farlighet

22 år senare är vi tillbaka på ön Isla Nublar strax utanför Costa Rica. Sedan tio år tillbaka är Jurassic World nu en väl fungerande och populär nöjespark i stil med Disneyworld eller Universal Studios. Över 20 000 besökare varje dag. Alla attraktioner har dinosaurier av olika storlek och farlighet. Barnen kan rida på de små snälla. Hela familjer kan åka runt på safariturer bland de stora snälla och se de stora inlåsta otäckingarna matas.

Blasé publik

Bakom kulisserna råder dock febril verksamhet. Forskarna har framställt en hybriddinosaurie som är betydligt farligare än parkens nuvarande djur. Allt för att tillfredsställa en publik som blivit lite blasé och vill ha mer av allt. Gissa vem som rymmer den här gången och skapar kaos..? På flera sätt speglar sig filmen liksom i sig själv och i vår egen samtid. Precis som i filmens handling, bjuds det i filmen i sig på mer av allting. Och precis som kvinnorna i originalfilmen för 22 år sedan mest var rädda våp, drivs nu Jurassic World av en tuff kvinna (Bryce Dallas Howard). När helvetet brakar lös, är det dock främst en man med lägre status, en expert (Chris Pratt) på dinosauriers beteenden, och en före detta (misslyckad) dejt, hon får förlita sig på. Här finns också folk bakom kulisserna med alldeles egna agendor.

Herrejäklar, vilka effekter

Personporträtten må vara klichéfyllda, intrigen rätt förutsägbar och wow-känslan som Steven Spielbergs film skapade, går inte att återskapa. Vi är för bortskämda med CGI-effekter nu för tiden. Men herrejäklar, vilka effekter man kan göra. När stora, små och flygande dinosaurier ger sig ut på människojakt, är det lätt att leva sig in i hur det skulle vara om samma sak hände i en högteknologisk variant av Kolmårdens djurpark.

Missarna: ”Inga dinosaurier har rövhål”

"Jurassic park" är en filmserie som anses ligga i framkant när det gäller vetenskaplig korrekthet. Men det finns ändå otaliga missar i trilogin.

– Effekterna i "Lost world" funkar fortfarande, förutom det faktum att inga dinosaurier har rövhål. En massa bilder under svansarna, men noll "ballongknutar", skriver regissören Kevin Smith på Twitter.

Här är några:

1. De flesta dinosaurierna i "Jurassic park" (förutom stegosaurus) är inte från den geologiska perioden jura (för cirka 208-146 miljoner år sedan) som titeln syftar på. De är från perioden krita (för 100 - 65,5 miljoner år sedan).

Sajten Huffington post har intervjuat den vetenskapliga rådgivaren Jack Horner, som jobbade med filmerna.

– Orsaken är att djuren som är de mest typiska dinosaurierna är de som har attribut som horn, sköldar och så vidare kommer från krita, säger Horner.

Men det "felaktiga" i titeln diskuterades aldrig under inspelningen.

– Det spelar ingen roll vad man kallar parken. Att kalla den "Jurassic park" betyder inte att dinosaurierna är från jura-perioden. Det antyder inget, egentligen. Det är bara parkens namn, säger han.

2. I den första filmen får vi bekanta oss med den växtätande giganten Brachiosaurus. Denna har ett valliknande läte. Det finns dock inga bevis som tyder på att den har haft något läte över huvud taget, enligt brittiska Guardian.

3. I "Jurassic park 3" dödar en Spinosaurus en Tyrannosaurus Rex. Det fick, enligt Guardian, dinosauriekännare att rasa. Detta eftersom Spinosaurus har en lång nos, vilket tyder på att den livnär sig på fisk. Arterna var inte samtida. Spinosaurus dog ut för 97 miljoner år sedan medan Tyrannosaurus Rex strök med när en asteroid slog ner på jorden för 66 miljoner år sedan.

4. Arten som kallas velociraptor i "Jurassic park" ligger närmare en art vid namn deinonychus. Verklighetens velociraptorer vägde omkring 20 kilo och hade fjädrar (vilket knölarna på dess underarmar tyder på).

I den första filmen är "raptorerna" supersmarta. Och storleken på deras hjärnor tyder på att de är mer intelligenta än snittet bland saurierna. Men även där har det tagits vissa dramatiska friheter för att göra filmen mer spännande.

5. Dinosaurie-fantaster kommer att hitta ett och annat att klaga på i "Jurassic world". Regissören Colin Trevorrow har bestämt sig för att inte basera dinosaurierna på den senaste forskningen. Det betyder att man ska ignorera forskningen som tyder på att Tyrannosaurus Rex och velociraptorer sannolikt hade fjädrar.

Regissören har redan kritiserats för detta och fått försvara sig.

Han förklarar att "Jurassic world" är en science fiction-film och inte en dokumentär:

– Jag tror att en orsak varför folk kopplas samman "Jurassic park" med vetenskap är för att Steven Spielberg var så framgångsrik i att ta en science fiction-idé och presentera den som sanning. Men det som vi fick berättat för oss var som om någon skulle visa oss hur tidsresor fungerar. Det funkar inte på riktigt, säger Trevorrow.

ARTIKELN HANDLAR OM