Plågsamt psykosdrama

Stabila skådespelarinsatser i ”Psykos i Stockholm”

Av: Emma Gray Munthe

Publicerad:
Uppdaterad:
”Psykos i Stockholm”
Foto: Nadim Carlsen
”Psykos i Stockholm”

Psykos i Stockholm

Regi Maria Bäck, med Josefin Neldén, Josefine Stofkoper m fl

FILMRECENSION En minisemester i Stockholm går fel när en mamma sjunker in i en psykos och dottern får klara sig själv.

DRAMA Mor (Josefin Neldén, från bl a "Vår tid är nu") och dotter (Josefine Stofkoper) på väg mot Stockholm, där stan ska göras och dotterns 14-årsdag firas. Mamman börjar skeva redan på tåget, dottern har varit med förr och ser tecken på en begynnande psykos. "Du håller inte på att bli snurrig, va?" Men rösten blir mer och mer högljudd, beteendet opassande, mamman drar till sig blickar som skulle döda en mindre härdad tonåring. Ansiktet faller, blir snett och aggressivt. Det är en imponerande skådespelarinsats av Neldén, och Stofkopers insats är lika stadig som hennes figur: ett barn som inte får vara ett barn utan måste vara den stabila och vuxna.

Det är plågsamt att se, plågsamt att tänka på alla barn som har det som hon, plågsamt hur hon blir bortglömd när mamman till slut måste läggas in. Men hon får några dagar i Stockholm för sig själv när hon kan vara oansvarig, låta sitt eget psyke glida och tårarna komma.
Att spela, skriva, och iscensätta en psykos är inte lätt, och de träffar inte helt rätt alla gånger – men man känner starkt att det finns en självupplevd händelse innanför huden på regissören Maria Bäck. "Psykos i Stockholm" är den sorts film där visionen är tydlig, men där man inte riktigt nått ända fram.

Publicerad:

ÄMNEN I ARTIKELN