Mejla

Stefan Hedmark

Vi längtar efter att Stephen King ska vara ärlig

Vid varje filmpremiär fyller han först rollen som affärsman

Foto: Warner
Jack Nicholson i ”The shining”.

KRÖNIKA. Stephen King är bra på att stötta de filmer som görs av hans böcker.

Men han har inte alltid varit lika positivt inställd.

Det är allmänt känt att världens mest berömde skräckförfattare tyckte illa om ”The shining” (1980), Stanley Kubricks filmatisering av Kings bok ”Varsel”. Numera är den en verklig filmklassiker, som hyllas i den bioaktuella uppföljaren ”Doctor sleep” på ett väldigt påtagligt sätt. Men bemötandet var inte helt och hållet positivt vid ”The shinings” premiär.

– Flera av recensionerna var inte så bra och jag var en av de kritikerna. Jag höll tyst om det då, men jag gillade inte filmen, sa författaren i en intervju med filmsajten Deadline 2016.

Orsaken? Jack Nicholsons rollfigur får inte en chans att utvecklas under filmen, som han gör i boken. I stället är han mer eller mindre bindgalen redan från början. King har alltid haft en poäng där, även om filmens många briljanta delar lätt överskuggar det klagomålet. Stanley Kubricks konstnärliga handlag föste undan Kings berättartalang till en mindre prioriterad hörna under processen.

Jämfördes med tågurspårning

Stephen King har varit missnöjd med flera andra filmatiseringar. ”Drömfångare” (2003) jämförde han med en tågurspårning. ”Gräsklipparmannen” (1992) ledde till stämningar. ”Köplust” (1993) kallade han en ”besvikelse”. ”Eldfödd” (1984) tyckte han var ”smaklös” och hamnade i fejd med regissören.

1 av 5 | Foto: Warner
Ewan McGregor i ”Doctor sleep” (2019).

Han brukar säga vad han tycker, inte minst om politik. Författaren har häcklat Donald Trump flitigt på sitt Twitterkonto, som har 5, 5 miljoner följare. När det gäller filmatiseringarna har King främst klagat när projekten har avvikit för mycket från originalberättelsen.

I fallet ”Gräsklipparmannen” gjordes storyn om så mycket att King inte kände igen den längre. Filmbolaget ville ändå behålla rätten att använda hans namn eftersom de visste att det skulle hjälpa till att sälja filmen.

Att få namnet ”Stephen King” stämplat på något innebär pengar i fickan. Mycket pengar.

Han är bra på att göra reklam för sig själv. Så fort en ny tv-serie eller film som är baserad på hans böcker har premiär pushar han hårt för den på Twitter. Man ska dock inte förväxla hans godkännande med ärlig filmkritik – i det läget är han i första hand en affärsman som vill att det senaste projektet ska lyckas.

Gäspframkallande filmversioner

Många av de senaste filmatiseringarna har varit besvikelser. På Netflix har filmversionerna av novellerna ”1922” och ”In the tall grass” varit gäspframkallande. Nya ”Pet sematary” föll platt. Den andra delen av ”Det” var som ett väldigt utdraget besök i ett spökhus på ett nöjesfält där man hela tiden skymtar maskineriet bakom varje försök att skrämmas.

Visst, hans berättelser filmas ofta och mycket blir skit. Men ibland vill man spola fram till att det ska ha gått tillräckligt lång tid för att Stephen King ska hänga av sig affärsmannens kostym, rulla upp skjortärmarna och berätta vad han egentligen tycker.


Foto: United Artists
Sissy Spacek i ”Carrie”.

3 favoriter

… bland Stephen King-filmerna.

  • ”Carrie” (1976)

  • ”Lida” (1990)

  • ”Dolores Claiborne” (1995)


Glöm inte att gilla Nöjesbladet FILM på Facebook för filmnyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.

avStefan Hedmark

ARTIKELN HANDLAR OM