Léonore Ekstrand är betydligt bättre än själva filmen

Foto: LéONORE EKSTRAND
FILM

Toppen av ingenting

Regi Måns Månsson och Axel Petersén, med Léonore Ekstrand, Christer Levin, Christian Saldert, Olof Rhodin. Don Bennechi.

KOMEDI

Filmens stjärna är sensationellt uttrycksfull.

Men annars är den svenska filmen, som tävlade i Berlins filmfestival, både övertydlig och ytlig.

Branschtidningen Hollywood Reporters recensent tyckte denna första svenska film i tävlingen i Berlins filmfestival sedan 2009, var så usel, att dess plats där måste vara en medveten provokation från festivalledningen.
dålig är den inte. Men inte särskilt bra heller.
Framför allt fallerar den rent dramaturgiskt. Inte så oväntat, kanske. Tidigare samarbeten mellan Axel Petersén och Måns Månsson (Månsson är normalt en suverän filmfotograf, här tycks han medvetet ha gjort så fula bilder som möjligt) har varit ojämna historier, även om ”Avalon” hölls ihop av Johannes Brosts, Peter Carlgrens och Léonore Ekstrands färgstarka utstrålning.
Här spelar hon en pensionär som i åratal har levt på pappas pengar på spanska solkusten. Efter hans död är hon nu hemma i Stockholm för att ta hand om arvet, ett förfallet hyreshus. Misskött av andra släktingar och fullt av folk som bor där svart.
För att vara en amatör, är Léonore Ekstrand sensationellt uttrycksfull som skådespelerska. Hon bangar inte för något, inklusive en vågad sexscen.
Som kritik av bostadskrisen är dock filmen både övertydlig och ytlig. Som drama mynnar det till sist ut i… just ingenting man bryr sig om.

ARTIKELN HANDLAR OM