Filmerna du inte får missa – just nu

Nöjesbladet tipsar om vad som är bäst på bio

FILM

En mexikanare värd . Glenn Close på Nobelprisutdelning. Och en tjejtjusare gör comeback!

Nöjesbladets recensenter plockar ut de främsta guldkornen bland filmerna som visas på bio just nu.

John David Washington i ”BlacKkKlansman”.

BlacKkKlansman

DRAMATHRILLER Spike Lee stryker under allt med tjocka streck. Effektfull föreläsning. Han är en skicklig filmberättare. Historien om den svarte polisen som lyckas lura klanmedlemmarna har även komiska sidor. ”BlacKkKlansman” svänger mellan komiska scener och bottendjupt mörker. Nyhetsbilderna på slutet är en drabbande final på en arg, intensiv och omskakande film. (Jens Peterson)


”Cold war”.

Cold war

DRAMA En engagerande berättelse. Bra skådespelare. Lika snyggt svartvitt foto som i ”Ida”. Och ett suveränt soundtrack med allt från folkmusik till blues, jazz och rock. Musiken är viktig för filmen. Men ibland är berättandet lite väl rapsodiskt. 1 timme och 28 minuter hade gärna fått vara 20-25 minuter till, man tvingas liksom fylla i en del bitar själv. (Jan-Olov Andersson)


Ryan Gosling.

First man

DRAMA Det dokumentära bildspråket, som tar oss åskådare så nära händelserna, gör att Oscarsvinnande svenska filmfotografen Linus Sandgren nog kan räkna med en ny nominering. Jag har aldrig riktigt brytt mig om astronauter och deras äventyr, men blev väldigt engagerad av ”First man”. (Jan-Olov Andersson)


Foto: TriArt
Eero Milonoff och Eva Melander.

Gräns

FANTASY/THRILLER ”Gräns” bygger liksom ”Låt den rätte komma in” på en text av John Ajvide Lindqvist, och är på samma sätt en korsning av realism och fantasy. Som en folksaga, och filmen har drag som för tankarna till Guillermo del Toro och hans filmer ”Pans labyrint” och ”The shape of water”. (Jens Peterson)


”Nothing like a dame”.

Nothing like a dame

DOKUMENTÄR Fyra underbart underhållande kvinnor som pratar skådespelarminnen. Maggie Smith har den vassaste tungan, inte minst när de pratar om monumentet Laurence Olivier som de jobbade med. Och i vars hem de sitter. Regissören Roger Michell (”Notting Hill”) låter kameran gå och skjuter ibland in frågor till de fyra. Filmen har också ett fantastiskt rikt arkivmaterial där vi får se dem som unga, både på scen, i tv och på film. Tidlöst kunnande och bländande utstrålning. (Jens Peterson)


Foto: Netflix
”Roma”

Roma

DRAMA Alfonso Cuarón har gjort storslagen filmpoesi av sina barndomsminnen. I underbara svartvita bilder, med ofta långa tagningar, och mycket känslosamt, rullas familjens vardagsliv upp. En mer rörande hyllning till en fortfarande levande person, hushållerskan som brydde sig mer om andra än sig själv, har väl sällan skådats. Hade premiär på ett fåtal svenska biografer den 7 december, visas sedan från 14 december på Netflix. (Jan-Olov Andersson)


”Smallfoot”.

Smallfoot

ANIMERAT Ett underhållande äventyr med slapstick och humor i samma anda som ”Ice age”-filmerna. Som i ”Monsters, Inc” och ”Hotell Transylvanien” är yeti lika rädda för människor som tvärtom. ”Smallfoot” hyllar fakta, frågor och nyfikenhet. Var inte rädd för att lära, för nya möten. En fnissig film som berör hjärna och hjärta. (Jens Peterson)


”Sune vs Sune”.

Sune vs Sune

KOMEDI Rakt igenom sevärda skådespelare, i alla åldrar. Fredrik Hallgren och Sissela Benn är mycket bra som Sunes föräldrar, och får oss både att skratta och känna vemod. Vi lider med deras försök att uppfylla vad de tror är andras förväntningar. Precis som Sune. Alla blir äldre men vi kan fortfarande kämpa med att söka bekräftelse. Det fyndiga manuset är laddat med överraskningar och roliga scener. Avundsjuka och svartsjuka – men ”Sune vs Sune” är en frisk fläkt med starkt hjärta. (Jens Peterson)


”The wife”.

The wife

Meg Wolitzers roman, som filmen bygger på, handlar om ett fint litteraturpris som delas ut i Helsingfors. Att ändra det till Nobelpriset är en klok skärpning. ”The wife” rör sig runt ett vintrigt Stockholm med bilder från Stadshuset och Grand hotell. Chockväckning med Lucia. Glenn Close gör en av sina bästa roller. Björn Runges välgjorda film har gott om duktiga skådespelare som skapar en stark intensitet. Tidlöst om en kvinna som tröttnar på den gammaldags roll omvärlden vill ge henne. (Jens Peterson)


Foto: Nordisk film
Alba August som Astrid Lindgren.

Unga Astrid

DRAMA Astrid bestämmer. Det gör hon genomgående i den här skickligt berättade filmen. Astrid Lindgren blir volontär på Vimmerby Tidning och visar tidigt chefredaktören Reinhold Blomberg (Harald Rafaelsen) hur duktig hon är. De blir ett kärlekspar. Han ligger i en trasslig skilsmässa, han är 30 år äldre. Bra skådespelare med en enastående Alba August. Hon spelar en stark, rolig, snabbtänkt, omtänksam medmänniska med berättarlust. Det är en Astrid man tror på. (Jens Peterson)


”Widows”.

Widows

THRILLER Brittiska tv-serien ”Änkorna” kom 1983. Intrigen är ganska lik när allt flyttat till USA, men intensiteten och tempot högre. Det är våldsammare och brutalare, även i dialogen. Brott och politik är lika kriminella. Viola Davis är mycket bra som ledare för kvinnorna. En nervös och rå thriller som skapar en fascinerande osäkerhet. (Jens Peterson)


... och så en ny streamad film som hade passat fint även på bio:

Foto: Netflix
”The ballad of Buster Scruggs”.

The ballad of Buster Scruggs

VÄSTERN Att bröderna Joel och Ethan Coen kan göra västern i olika tappningar vet vi sedan "True grit" och "No country for old men". Och i "The ballad of Buster Scruggs" – som från början var tänkt att bli en antologiserie i sex delar men sedan trimmades ner till en långfilm med fristående historier om vilda västern – bedyrar de sin kärlek till genren ytterligare. En tjusigt filmad, galghumoristisk och lekfullt cynisk sagobok för vuxna. Visas på Netflix. (Karolina Fjellborg)

ARTIKELN HANDLAR OM