Sjukhusthriller byggd på bättre filmers donerade organ

avKarolina Fjellborg

Foto: Eric Zachanowich/Netflix.
Sam Worthington i ”Fractured”.

FILMRECENSION Netflix senaste dussinthriller ”Fractured” har ett effektfullt makabert slut – men man får sitta av lång tid i väntrummet innan man kommer dit.


Fractured
Regi Brad Anderson, med bl a Sam Worthington, Lily Rabe, Stephen Tobolowsky, Adjoa Andoh och Lucy Capri.


THRILLER Sam Worthington har en skräckupplevelse av det amerikanska sjukvårdssystemet i ”Fractured”; Netflix senaste dussinthriller.
Ray Monroe är på en lång bilresa, tillsammans med frun Joanne (Lily Rabe) och dottern Peri (Lucy Capri). De är på väg hem från ett katastrofalt thanksgivingfirande med Joannes föräldrar, och vi får inte så smidigt planterad information om att deras äktenskap är i kris och att Ray är nykter alkoholist.
När de stannar på en mack inträffar en olycka. Peri blir skadad, och familjen åker in på närmaste sjukhus. Där är köerna långa, sköterskorna otrevliga och byråkratin mördande, men till slut dyker en snäll doktor (Stephen Tobolowsky) upp, och ordnar en datortomografi åt Peri.
Joanne följer med, och Ray stannar i väntrummet.
Men flera timmar senare, när Ray undrar vart hans familj har tagit vägen, påstår den oförstående personalen att Joanne och Peri aldrig har varit på sjukhuset och att de inte vet vad Ray pratar om.

Är det Ray som är från vettet? Eller är han utsatt för en ond sjukhuskonspiration där läkare och sköterskor stjäl och säljer organ, eller kanske kvinnor och barn?
Och påminner inte allt det här om något man har sett göras bättre förut?
Utan att spoila någonting kan jag besvara den sista frågan med ett ja. ”Fractured” är en thriller som vill trixa med ens hjärna, men under huvuddelen av sin speltid snarare tråkar ut den eftersom Worthington gör en tämligen blodfattig insats och premissen inte bara är tunn – utan dessutom känns som ett hopkok från diverse andra, betydligt bättre filmer.
Tänk en sjukhusthriller byggd på enbart donerade organ.
På plussidan finns en bitvis nervig stämning och ett effektfullt makabert slut – men man får sitta av lång tid i väntrummet innan man kommer dit.

ARTIKELN HANDLAR OM