Trivsamt pratigt – men lite mycket meta

Av: Jan-Olov Andersson

Publicerad:

drama

Sanningen

Regi Hirokazu Kore-eda, med Catherine Deneuve, Juliette Binoche, Ethan Hawke, Ludivine Sagnier.

En japansk mästerregissör. Och första mötet på filmduken mellan Catherine Deneuve och Juliette Binoche, Frankrikes två största kvinnliga filmstjärnor.

Det blir bra – men inte så fantastiskt som man kanske hade hoppats.

Hirokazu Kore-eda, som vann Guldpalmen i Cannes för två år sedan med ”Shoplifters”, invigde fjolårets festival med den här filmen. Hans första på ett annat språk än japanska.
Till skillnad från somliga som gjort film på ett språk de inte alls behärskar, har han inte gått vilse. Framför allt har han lockat fram det allra bästa ur Catherine Deneuve. Och här kan man snacka om effektiv typecasting. Hon spelar en legendarisk filmdiva. Hur mycket eller lite Deneuve speglar sig själv i rollen vet hon kanske inte ens själv. Hon är hur som helst magnifik där hon sitter i sitt stora hus i Paris och ger intervjuer, kör med folk och förbereder ännu en stor filmroll.
Så kommer dottern (Juliette Binoche), manusförfattare, och hennes make (Ethan Hawke), misslyckad tv-skådespelare, på besök från USA. Dottern kastar sig genast över mammans nyligen släppta självbiografi och upptäcker att hennes och mammans upplevelser av uppväxten inte alls överensstämmer…
Det blir trivsamt pratigt och konfrontativt på ett typiskt franskt sätt. Det slår gnistor om samspelet Deneuve/Binoche. Men blir samtidigt lite för mycket metafilm. Och blir lite svårt att helhjärtat engagera sig i en bortskämd filmdivas liv.

Publicerad: