Ett vittnesmål från Aleppo

Den mångfaldigt och rättmätigt prisbelönade dokumentären ”Till min dotter” går nästan inte att titta på

avEmma Gray Munthe

Publicerad:
Uppdaterad:
Foto: ”Till min dotter”

FILMRECENSION I fem år dokumenterade journalisten och aktivisten Waad Al-Kateab livet i hemstaden Aleppo i Syrien. Det här blev resultatet.

Till min dotter

Regi Waad Al-Kateab och Edward Watts, med Waad Al-Kateab, Hamza Al-Kateab, Sama Al-Kateab m fl


DOKUMENTÄR I fem år dokumenterade journalisten och aktivisten Waad Al-Kateab livet i hemstaden Aleppo i Syrien. Först för att omvärlden skulle få se vad som hände. Senare för att också försöka förklara för sin nyfödda dotter varför hennes föräldrar trots allt stannade kvar. 


Det mångfaldigt och rättmätigt prisbelönade resultatet går nästan inte att titta på. Man vill blunda, hålla för öronen, gå ut. Dammiga, livrädda, blodiga barn bär på dammiga, blodiga, döda småsyskon. Stora bruna ögon som sett för mycket och inte ens kan gråta mer. Men vardagslivet fortsätter. Man roar bebisar med att leka tittut bakom munskyddet, man lagar mat, sjunger och dansar, gifter sig och funderar på att fly. Tanken på att någon enda av de här människorna då skulle få ett flygblad i handen av en äppelkindad svensk där det står att tyvärr, Sverige är fullt, vi kan inte ta hand om dig gör att lungorna fylls av glödhett raseri. Man önskar att han såg "Till min dotter".

Publicerad:
ARTIKELN HANDLAR OM

Syrien

Aleppo