Först fantastisk sedan frustrerande Kaufman-film

”I’m thinking of ending things”.
”I’m thinking of ending things”.

FILMRECENSION Ett galet mästerverk eller ambitiöst nonsens?
Charlie Kaufmans ”I'm thinking of ending things” på Netflix är både och – men i alla fall inte förglömlig.

Betyg: 3 av 5 plusBetyg: 3 av 5 plus
I'm thinking of ending things
Regi Charlie Kaufman, med bl a Jesse Plemons, Jessie Buckley, Toni Collette, David Thewlis, Guy Boyd.


SURREALISTISK SKRÄCK Charlie Kaufman är inte känd för att göra det enkelt för sin tittare. Men frågan är om han inte höjer surrealismribban ytterligare med sin senaste film ”I'm thinking of ending things”, som är baserad på den kanadensiska författaren Iain Reids bok med samma namn, och är både helt fantastisk och frustrerande.
Dock inte på samma gång.
En ung kvinna (Jessie Buckley) – som under stora delar av filmen håller en inre monolog som då och då blir avbruten på olika udda sätt – funderar på att göra slut med Jake (Jesse Plemons), hennes pojkvän sedan några veckor tillbaka. Men först ska hon träffa hans föräldrar, som bor på en gård i Oklahoma, för första gången.
Bilresan är märklig, spänd och lång, och när paret väl är framme på gården, tar filmen formen av en klaustrofobisk mardröm, där becksvart fars möter förlorad verklighetsuppfattning, undertryckt panik och existentiellt vemod kring åldrandet, tiden, relationerna och döden.

Jakes underliga föräldrar (Toni Collette och David Thewlis) åldras och föryngras, den unga kvinnans namn och andra detaljer ändras från scen till scen, och allt känns ur led.
Så långt, är allt förvirrande och obehagligt på ett fängslande sätt.
Men sedan, när ännu en lång bilresa tar vid, under vilken Jake och vad nu den unga kvinnan egentligen heter citerar litteratur, filosofi och film tills ens huvud snurrar, utan att egentligen kommunicera något vare sig till varandra eller till tittaren – och filmen sedan försvinner in i en veritabel David Lynch-labyrint av tjusiga men tröttsamma obegripligheter, börjar man misstänka att det hela faktiskt inte kommer att leda någon vart. Och man har typ rätt.

Den narrativa skruv som hade behövts för att fästa alla lösa delar vid varandra saknas.
Ett galet mästerverk eller ambitiöst nonsens?
Jag säger 40-60, men förglömlig är ”I'm thinking of ending things” i alla fall inte.


”I’m thinking of endings things” har premiär på Netflix den 4 september.

Publisert:

LÄS VIDARE