Ingen skräckis kan matcha filmen om Utøya

En enastående intensiv skildring

FILM

Utøya 22 juli

Regi Erik Poppe, med Andrea Berntzen, Aleksander Holmen, Brede Fristad, Elli Rhiannon Müller Osbourne.


Den första ambitiösa spelfilmen om morden på Utøya ser ut att vara inspelad i en tagning. Den låter oss förstå hur lång tid 72 minuter är när man sitter fast på en ö.

Det finns ingen skräckfilm som kan matcha den här upplevelsen.

THRILLERDRAMA. ”Du kommer aldrig att kunna förstå”.

Det är de första orden som tonårstjejen Kaja (Andrea Berntzen) yttrar samtidigt som hon tittar rakt in i kameran. När hon sedan vänder sig åt höger ser vi att hon har en öronsnäcka och förstår att det är mamma hon pratar med.

Nog uppfattar vi budskapet. Men filmen är ändå ett försök att få oss att ana vidden av vad som hände.

Det är den 22 juli 2011 och Kaja är på Arbeiderpartiets ungdomsläger på ön Utøya, några mil väster om Oslo. En bomb har just exploderat vid regeringskvarteret och åtta människor dör. Snacket går på Utøya. Kan det vara jihadister som ligger bakom?

Plötsligt hörs skarpa ljud, som om någon slänger smällare, och barn börjar springa i panik. Det är någon som går omkring och skjuter. Kaja flyr som alla andra … men snart undrar hon om hennes lillasyster fortfarande finns kvar i ett av tälten.

Fokuserat och intensivt

Det är något speciellt med filmer som lyckas ta oss till en krissituation och skildra den på ett så här fokuserat och intensivt sätt. Regissören Erik Poppe har gjort en enastående insats, en avskalad och realistisk skildring av terrorism som utspelas under realtid.

Tankarna går till hur skickligt Paul Greengrass gjorde 11 september-dramat ”United 93” (2006).

Eftersom filmen saknar tidshopp låter Poppe oss verkligen förstå hur outhärdligt länge 72 minuter är om man sitter fast på en ö med en person som går omkring och skjuter alla du känner. Filmen ser ut att vara inspelad i en tagning, vilket ger en hypnotisk effekt.

Det är en upplevelse som har dig på helspänn samtidigt som en isande känsla sprider sig i kroppen. Det finns inga skräckfilmer som matchar det.

Foto: Nordisk film
Andrea Berntzen spelar Kaja i ”Utøya 22 juli”.

Skådespelarna är så väl valda. Vi ser allt ur Kajas perspektiv och är livrädda för att mista henne under flykten. Vi försöker stålsätta oss för vad hon kommer att bevittna. Det är Berntzens första film och hon dominerar i dess mest gripande stunder.

Rak här-och-nu-skildring

Vi får aldrig se Breivik (förutom i en scen där han syns på håll), för det här är inte en film om en massmördare, utan den tillhör de ungdomar han gav sig på.

Här finns något ögonblick då Poppes regi är på gränsen till övertydlig, men det sammantagna intrycket är överväldigande starkt. En rak här-och-nu-skildring utan krusiduller.

Erik Poppe torgför ett tydligt budskap mot högerextremism. Han hade en bra dialog med de överlevande och familjerna, men filmen har ändå väckt debatt i Norge. Det är naturligt.

Är en film så här välgjord hjälper den oss att förstå åtminstone lite bättre. Inte terrorns orsaker, men offrens upplevelse.


Foto: SF
Antti Reini och Maria Heiskanen i ”Il Capitano” (1991).
  • SE OCKSÅ: ”Il Capitano” (1991), Jan Troells film om Åmselemorden, och ”Elephant” (2003), Gus Van Sants fiktiva skildring av skolskjutningar.

  • VISSTE DU ATT: Paul Greengrass också jobbar på en film om Utøya? Den ska heta ”Norway”, ha norska skådespelare och visas på Netflix.

  • JUST NU: pågår slutarbetet med den svenska dokumentären ”Reconstructing Utøya”. Planen är att den ska visas på bio senare i år.

ARTIKELN HANDLAR OM

Utøya

Erik Poppe