Fjorton suger

FILM

Svenskt drama i regi av Filippa Freijd, Martin Jern, Henrik Norrthon och Emil Larsson, med Elin Ahlberg m fl.

En ung tonårstjej på fyllan blir på en fest fotograferad på ett förnedrande sätt. Bilderna sprids i plugget, hon blir mobbad och kallad för hora. Vägen till upprättelse är lång och tuff. Den berättelsen i ”Hip hip hora!” blev lite oväntat vårens största svenska publiksuccé på bio.

I ”Fjorton suger” blir unga tonårstjejen Emma ( Elin Ahlberg ) på fyllan våldtagen på en fest. Ryktet går, hon blir mobbad och kallad för hora av de jämnåriga i trakten. Vägen till upprättelse är lång och tuff.

Både filmerna har ungefär samma för- och nackdelar.

Ett brinnande engagemang för det som berättas. En fin tonträff i ungdomsskildringen; de kaotiska fyllefesterna, oförmågan att kommunicera med varandra på ett vettigt sätt. Men här finns också uppenbara brister i dialogen och ojämna skådespelarinsatser.

Där ”Hip hip hora!” hade högre budget och åtminstone en känd skådis - Björn Kjellman, som förtvivlad men kärleksfull pappa - är ”Fjorton suger” betydligt punkigare. Gjord av ett kollektiv på fyra unga filmare, med i stort helt okända förmågor framför kameran.

Och tonen är lite svartare och allvarligare. Här finns inga förstående föräldrar, de korkar snarare likgiltigt upp en flaska vin till i den högborgerliga (åtminstone utåt sett) villaidyllen i Helsingborg.

Och filmmakarna har åtminstone lite drag av Staffan Hildebrand i sig, de vill verkligen belysa ett samhällsproblem, att kåta och fulla killar med sitt hänsynslösa beteende verkligen förstör väldigt mycket för unga tjejer.

”Fjorton suger” har också lite fler komplikationer, då det som händer Emma får stor betydelse för hennes storebror (Jesper Fridh) och hans kompisar och viss betydelse för den spirande kärlekshistorien med en kille (Andreas Karoliussen) som inte tillhör kompisgänget.

Någon ny ”Fucking Åmål” är inte någon av filmerna. Men för många unga lär ”Fjorton suger” bli höstens motsvarighet till ”Hip hip hora!”.

Jan-Olov Andersson