Vinnare och förlorare

FILM

Genom åren, från de tidiga tv-filmerna till ”Grabben i graven bredvid”, är Kjell Sundvall en av få svenska regissörer som regelbundet har skildrat medel-Svenssons liv. Människor för vilka ett glamoröst liv inte ens existerar i tankevärlden. Människor som kämpar för att få livet att gå runt med arbete och familj.

”Vinnare & förlorare” är tyvärr en rätt håglös historia på det temat. Fredrik (Daniel Gustavsson) är en ganska misslyckad travtränare, fjärran från de stora vinstpengarna. Ensamstående pappa med ständigt dåligt samvete för att han hämtar dottern Magda (Märta Ferm) för sent i skolan, för att familjens matvanor är kassa, för att han inte riktigt orkar engagera sig så mycket i dotterns liv som han borde göra.

Kvinnliga huvudrollen Helena är svårare att få grepp om. Frida Hallberg, stjärnan från ”Så som i himmelen”, har inte mycket att jobba med den här gången. Helena rabblar siffror i en bingohall. Annars får vi inte veta mycket om hennes liv. Är den man (Peter Viitanen) som ständigt finns i lägenheten en ung älskare eller lillebror? Så småningom förstår vi att hon regelbundet har engagerat honom som hundvakt – trots att hon när filmen börjar är arbetslös!

Genom Helenas möte med Magda korsas de två vuxna människornas vägar – och just ingenting händer? Det här är, som sagt var, en rätt håglös historia.

Med ett manus som är fullt av övertydligheter och klichéer och befolkat av åtminstone en vuxen man det är väldigt svårt att bry sig om. Dels för att Daniel Gustavsson inte har särskilt kraftfull utstrålning i rollen. Dels för att man inte bryr sig om en pappa som så totalt ignorerar sin dotter. När visst tycke uppstår mellan honom och Helena, unnar åtminstone inte jag en sådan slarver att vinna en så godhjärtad kvinnas hjärta.

Märta Ferm är dock precis lika uttrycksfull här som i tv-serien ”Solisterna” häromåret. Hennes Magda – utan kompisar i plugget, utan en pappa som ens försöker förstå sig på henne – är det som berör i filmen.

Vinnare och förlorare

Jan-Olov Andersson