Ny Roberts-stjärna tänds i Screamland

FILM

till ”Scream 4”

Foto: metafilmernas metafilm ”Scream 4” är en habil uppföljare som faktiskt lyckas skrämmas litegrann på slutet.

SKRÄCK Han var med om att både skapa 1970-talets skräckfilmsvåg och att blåsa nytt liv i den igen på 1980-talet med ”Terror på Elm Street”-filmerna. Sedan återuppfann Wes Craven, 71, genren på nytt på 1990-talet med tre ”Scream”-filmer, där han effektivt blandade skräck, humor, självironi och metafilm.

I ”Scre4m” (filmbolagets egen vitsiga stavning av titeln) tar Craven oss med säker hand tillbaka till småstadsidyllen Woodsboro. Hon som mirakulöst nog ständigt överlevde mördarens attacker i de tidigare filmerna – Sidney Prescott (Neve Campbell) – återvänder till den forna hemstaden på pr-turné för den bok hon skrivit om sina traumatiska upplevelser.

Gale (Courteney Cox) och Dewey (David Arquette) finns förstås också kvar. Deras äktenskap knakar. Hennes författarkarriär har kommit av sig, när hon inte längre har några mord att skriva om. Han har blivit sheriff och basar över ett gäng snutar som är som hämtade ur en ”Polisskolan”-film.

Mest upphetsade är stadens alla ungdomar. En kändis är ju i stan. Wes Craven skojar friskt om nutidens bisarra fixering vid kändisar. Och om behovet av att ständigt vara uppkopplad på nätet. Annars är allt som vanligt. Nästan alla tjejer är blonda och yppiga. Killarna är filmnördar. Snart härjar åter en mördare i stan?…

Skräckfilmsskämten står, förstås, som spön i backen. De unga skådespelarna är färgstarka och filmen lär bli ett genombrott för Emma Roberts, som Sidney Prescotts kusin.

Till skillnad från originalfilmen är det väl tveksamt om man blir så rädd den här gången. Det signaleras för – och sker – så många mord, att man till sist liksom mer bara prickar av dem. Men?… så lurar Wes Craven oss igen. Sista kvarten, ungefär, bjuds det på både riktigt intensiv spänning och oväntade turer i intrigen.

Gillar man genren är det betydligt roligare att vara tillbaka i Screamland, än att se alla groteskt blodiga nyinspelningar av 1970-talsskräckisar. Det skojas det också om, i denna metafilmernas metafilm?…

ARTIKELN HANDLAR OM