Begåvad, modig och provokativ debutfilm av Isabella Eklöf

avJan-Olov Andersson

Holiday

Regi Isabella Eklöf, med Victoria Carmen Sonne, Lai Yde, Thijs Römer.

”Holiday”.

Danska ”Holiday” lär väcka väldigt blandade känslor.

För dess tematik, så här efter #metoo. För dess obehagliga våldtäktsscen.

Men det är inget snack om att än vi i Isabella Eklöf ser en väldigt begåvad och modig ny svensk filmregissör.

DRAMA. Isabella Eklöf, svenska bosatt i Köpenhamn, har redan hyllats vid filmfestivaler utomlands, bland annat i Sundance, för sin provokativa debutfilm. Omtalad inte minst för en utdragen våldtäktsscen som i sin brutalitet och realism slår filmvärldens kanske mest ökända, den där Monica Bellucci förnedras i Gaspar Noés ”Irreversible” (2002). En scen som till och med chockade den luttrade festivalpubliken i Cannes och fick många att lämna salongen.

Här kommer scenen som en chock som höjer filmens temperatur åtskilliga grader.
Vi har då lärt känna Sascha (Victoria Carmen Sonne). Ung, vacker, naiv och väldigt förtjust i livet med den äldre och stilige gangstern Michael (Lai Yde). Hon bor, festar och slappar med hans gäng i en lyxvilla i Bodrum i Turkiet. Hon är lite grann som någon som vandrat rakt ut ur dokusåpan ”Paradise Hotel” och in i en gangsters värld.
När Michael våldför sig på sin flickvän Sascha, visar han plötsligt upp sin psykopatiska sida, den som vi tidigare anat. Han vill visa att han kräver total underkastelse, att lyxlivet har ett pris.
Efteråt fortsätter allt, nästan, som vanligt – tills Sascha börjar flirta med en yngre stilig seglare (Thijs Römer) i Bodrums hamn. En farlig lek med elden för båda två…

Resten av en filmen är en obehaglig väntan på att något fruktansvärt ska ske.

Det är svårt att totalt omfamna en film där ingen rollfigur är sympatisk. Där man inte riktigt förstår hur Sascha tänker eller handlar.

Det är också en film som väcker tankar och frågor som aldrig riktigt kom fram när #metoo-rörelsen exploderade.

Det är också en film som visar att Isabella Eklöf tveklöst är en begåvning att hålla ögonen på. Få debutfilmer håller så hög klass, rent formmässigt.

ARTIKELN HANDLAR OM