”The dirt” frossar i sex, droger och dåligt uppförande

avKarolina Fjellborg

Foto: Jake Giles Netter/Netflix.

FILMRECENSION ”The dirt” är ingen stor rockbiografi – men precis den sorts fördärvade, snabba, stökiga och underhållande skildring som klär Mötley Crüe.


The dirt
Regi Jeff Tremaine, med bl a Douglas Booth, Douglas Booth, Machine Gun Kelly, Daniel Webber, David Costabile, Leven Rambin och Rebekah Graf.


ROCKBIOGRAFI Efter "Bohemian rhapsody" kommer nästa rockbiografi.
"The dirt", som har varit påtänkt i 13 år och nu slutligen ser dagens ljus på Netflix, kommer inte att vinna några Oscars – men är precis den sorts fördärvade, snabba, stökiga och fyllekorkat festliga skildring som klär Mötley Crüe. Ett band som aldrig fick någon samling av tunga, prestigefulla utmärkelser men blev legendariskt ändå, av andra anledningar.
Kanske hade någon annan kunnat göra något annat, mer oväntat, mörkare och djupare, av det snaskiga stoffet i Neil Strauss bok, men "Jackass"-regissören Jeff Tremaine kan onekligen konsten att skildra dödsföraktande, testosteronstinna galningar.
Filmen börjar på en Sodom och Gomorra-fest som når sin klimax, i den bokstavliga bemärkelsen av ordet, med en scen som försäkrar att de tittare som eventuellt inte riktigt vet vad det är de har surfat in på kommer att sträcka sig efter fjärrkontrollen. Sedan spolas tiden tillbaka, till en snabb tillbakablick på Nikki Sixx (Douglas Booth) inte så lyckliga barndom.
Tommy Lee (Machine Gun Kelly), vars hemmiljö är betydligt mer harmonisk, är näste man att presenteras, och när de två väl har mötts och bandet börjar ta form ansluter Mick Mars (Iwan Rheon) och Vince Neil (Daniel Webber).
Vad som händer sedan kommer alla som har läst "The dirt" att känna sig bekanta med, då filmen varken erbjuder några direkt nya perspektiv eller ägnar sig åt någon skönmålning.
Mötley Crüe slår igenom stort, turnerar, super, knarkar, förstör hotellrum och ligger med allt som rör sig – och Ozzy Osbourne (Tony Cavalero) snortar myror. Och sedan, när räkenskapens tid är inne, blir Sixx heroinberoende, Neil fyllekör ihjäl Hanoi Rocks trummis Nicholas "Razzle" Dingley (Max Milner) och skadar två andra människor svårt, och förlorar sin fyraåriga dotter i cancer. Det knakar i relationerna bandmedlemmarna emellan och festen är över.
Där någonstans i filmens tredje akt, förlorar filmen både fart och fokus, nästan som att Tremaine tappar intresset när det är dags att nyktra till.
Men på det stora hela är det en opolerad, underhållande och välspelad biografi, som frossar i droger, sex och dåligt uppförande (även om själva musiken får sitta i baksätet).
Upplägget, med snabb uppgång och oundvikligt fall, är konventionellt, men innehållet är, som förväntat, ofta extremt även med rockstjärnemått mätt (här skulle vi kunna tala om de ständiga tuttarna och de hopplösa kvinnorollerna men det vore att sparka in de vidöppnaste av dörrar). Och greppen med att låta de fyra bandmedlemmarna turas om att vara berättare, och då och då låta olika inblandade bryta den fjärde väggen och kommentera händelseförloppet direkt in i kameran, ger filmen en personlig touch.
"The dirt" är ingen storslagen biografi, men den har roligt, den levererar och jag gillar den.


”The dirt” har premiär på Netflix den 22 mars.


ARTIKELN HANDLAR OM