Seg men vacker svensk vikingarysare – på engelska

avKarolina Fjellborg

Foto: Lucky Dogs.
Moa Enqvist Stefansdotter i ”The huntress: Rune of the dead”.

FILMRECENSION Den svensk-amerikanska medeltidsskräcken ”The huntress: Rune of the dead” såsar mer än skrämmer. Men är vacker att se på.


The huntress: Rune of the dead
Regi Rasmus Tirzitis, med bl a Moa Enqvist Stefansdotter, Yohanna Idha, Viva Östervall Lyngbrant, Ralf Beck, Andreas Rylander och Peter Mörlin.


HISTORISKT SKRÄCKDRAMA Den här svensk-amerikanska vikingarysaren, som nyligen fick vod-premiär, utspelar sig på 800-talet, någonstans i de djupa svenska skogarna vid Mälaren.
Runa (Moa Enqvist Stefansdotter) bor i en liten stuga tillsammans med sin lillasyster, mamma och blinda farfar. Hennes pappa Joar gav sig ut på en plundringsfärd för länge sedan, och nu vet familjen inte om han är död eller om han bara har övergivit dem. Och Runa plågas av våldsamma mardrömmar.
Efter en inledning som känns som en evighet, hittar dock Runa en skadad man i skogen, som visar sig känna hennes pappa, och inte långt efter det kommer Joar hem.
Men han är inte sig lik, utan traumatiserad av något. Och ondskan som gjort sig påmind i Runas drömmar lurar i skogen och kommer allt närmare.
”The huntress: Rune of the dead” är en otroligt långsam historia, och det är egentligen inte förrän på sluttampen, när en sorts zombieliknande varelser ur nordisk mytologi gör entré, som det bränner till. Och visst skaver det lite att alla svenskar talar engelska. Men för att vara en lågbudgetrulle imponerar filmen på både ögon och öron, med miljöer, foto, musik och kostymer som håller betydligt högre klass än berättandet.

ARTIKELN HANDLAR OM