Ladykillers

FILM

Amerikansk komedi i regi av Joel och Ethan Coen, med bl a Tom Hanks, Irma P Hall, Marlon Wayans, JK Simmons, Tzi Ma, Ryan Hurst och Diane Delano.

Vad är mest dumdristigt?

Att försöka råna ett flytande kasino i Mississippi-tunneln genom att gräva en tunnel med en liga av sensationellt korkade brottslingar?

Eller att filma om en älskad brittisk humorklassiker?

Målfoto. I inget av fallen går det enligt planerna.

Bröderna Coen har tidigare gjort filmer som känts som stilövningar, men det här är första gången de gör en ny version av en gammal film. Deras ”Ladykillers” har bytt svartvitt mot färg, barsk liten tant vid järnvägsstation i London mot barsk stor tant vid flod i amerikanska Södern. Kvar finns greppet att rånarna döljer sina förberedelser genom att låtsas repetera musik. Och med en snygg ändring av godståg mot sop-båtar har de fått samma sorts återkommande tragikomiska tema där folk försvinner ur handlingen.

Tom Hanks är underhållande i huvudrollen som ligaledare. Precis som Alec Guinness i originalet är han överdrivet artig och har ett märkligt sätt att prata. Underhuggarna har blivit fler men tråkigare.

Båda filmerna är uppbyggda mellan samma bokstöd: Den äldre damen kontaktar polisen med klagomål som polisen tycker är löjliga.

Bröderna Coens ”Ladykillers” är snyggt gjord, och har man originalet i färskt minne är det underhållande att jämföra. Deras bearbetning är smart.

Men de har gjort för många filmer som är smarta och snygga. . . och lättglömda. Coens är som bäst när deras originalitet tar över, som i ”Blood simple”, ”Arizona junior”, ”Fargo” och ”O brother, where art thou?” ”Ladykillers” är precis som förra ”Intolerable cruelty” en imponerande imitation.

Ett övergående fniss.

Jens Peterson