En moralisk hämnare går lös

FILM

”Walking tall” är väldigt förutsägbar

Foto: Bråka inte med The Rock om du inte verkligen måste.

Under mitten av 1970-talet blev "Death wish"-filmerna med Charles Bronson som ensam hämnare stora och omdiskuterade publikframgångar runt hela världen.

Åtminstone i USA blev "Walking tall"-filmerna lika stora. Det var landsortsversionen av "Death wish", om en sydstatssheriff som rensade sin småstad från korruption och kriminalitet genom att slå folk i skallen med ett basebollträ. Förebilden var en riktig sheriff från Tennessee, Buford Passer. I första filmen, "Sheriffen rensar stan" på svenska, spelades han av karismatiske Joe Don Baker, i de två uppföljarna av Hollywood-svensken Bo Svenson.

I modern tappning handlar det om en före detta soldat, Chris Vaughn ( The Rock), som återvänder till sin småstadshåla där allt har förändrats. Stadens hjärta, sågverket, har lagts ned och ersatts av en blandning av kasino och strippklubb. Från detta nöjes tempel distribueras också all narkotika som håller på att förstöra en hel generation ungdomar i staden. Ansvarig för allt detta är Jay Hamilton ( Neal McDonough), som var Chris rival under skoltiden, både på idrottsplanen och i kärleken.

När Chris nu ska rensa stan och åter göra den till en trivsam plats att bo i, är allt väldigt förutsägbart, både när det gäller moralen och de våldsamma sammandrabbningarna.

Helt kass är ändå inte filmen. The Rock - känd från Mumien-filmerna och "The Scorpion King" - har en slags vinnande charm, McDonough (från tv-serien "Boomtown") är karismatisk skurk och "Jack ass"-stjärnan Johnny Knoxville är oväntat bra som Chris bästa vän, med ett förflutet i drogträsket.

Walking tall

Jan-Olov Andersson