”Whiplash” är jazzens ’Black swan’

Publicerad:
Uppdaterad:

FILM

Så bra är filmen JK Simmons Oscarnominerats för

artisteri som skräck ”Whiplash” är en fascinerande och intensiv berättelse med skicklig rytm. Foto: image.net
artisteri som skräck ”Whiplash” är en fascinerande och intensiv berättelse med skicklig rytm. Foto: image.net

DRAMA New York och jazzmusik. Ett intro som gör en sugen att resa dit; bruset, suset, ljusen.

Men den här jazzen handlar inte om spelglädje. Ingen lust.

”Whiplash” är musik som militärläger. Det är blod, svett och tårar. Exakt det, i plågsamma närbilder där blodfläckiga instrument visar priset som unga elever är villiga att betala för att försöka bli bland de bästa. Vi befinner oss på Shafferkonservatoriet där 19-årige Andrew kommit in. Han spelar trummor och vill bli en ny Buddy Rich, och vägen dit är att komma in i orkester som leds av den mytomspunne Terence­ Fletcher.
 

JK Simmons är utmärkt i rollen som läraren. En skrämmande auktoritet som får en jazzorkester att verka som slutprov för elitsoldater. Det är disciplin och management by fear modell Percy Nilegård. En sadist som utövar psykisk terror och vräker ur sig oförskämda vidrigheter och kränkningar. Inte ens i USA hade han kunnat bli en långlivad lärare med sina metoder eller repliker.

Vi förstår att det är för att få eleverna att anstränga sig och bli bättre, men i den riktiga världen dog väl den sortens pedagogik ut med Djingis Kahn. ”Whiplash” är ett mycket tillspetsat drama.
 

Det finns viktiga bitar i intrigen som inte känns trovärdiga. Filmens grundidé, att man blir en bättre musiker genom fýsisk övning som en idrottare, är också tveksam. Här finns ingen plats för hjärta. Eller hjärna.

Men medan det pågår är ”Whiplash” en fascinerande och intensiv berättelse med en skicklig rytm. Kameran går nära blod, svett och tårar, men också instrument, noter, ögonkast. Klippningen är värd att belönas med priser.
 

”Whiplash” gör för jazzmusik vad ”Black swan” gjorde för balett. Artisteri som skräck.

Bonus

SE DEN HÄR OCKSÅ: ”Paddington” är en av årets bästa, där musik och rytmer är en av de viktiga bitarna i berättelsen. En orkester dyker upp på Londons gator.

VISSSTE DU? Titeln betyder pisksnärt, och ”Whiplash” är namnet på en låt av Hank Levy. Jazzbandet spelar också ”Caravan” som Duke Ellington gjorde känd 1936.

JUST NU: Ser JK Simmons fram mot Oscar. Vinner han bästa biroll mot Robert Duvall, Ethan Hawke, Mark Ruffalo och Edward Norton?

Publicerad: