Film

Bakom kulisserna på ”Jägarna 2”

Ett nedgrävt lik i skogen möter Nöjesbladet på inspelningen av kommande storfilmen ”Jägarna 2”.

1 av 8
CSI ÖVERKALIX En kvinnokropp hittas ute i skogen. Men det är bara skådespelerskans huvud som är riktigt. Hennes kropp är nedgrävd i marken.

Överkalix. Maskinrök pumpar ut kuslig dimma över de norrländska vidderna. En kvinna ligger mördad i skogen och ett CSI-team i vita kläder tar sig an kroppen.

– Hela buken är borta! skriker den kvinnliga teknikern.

”Jägarna 2” är här med en ny, ryslig intrig.

Nöjesbladet följde med bakom kulisserna på filminspelningen i Överkalix. Produktionsteamet vill skapa en beslöjad och kusligt vacker bild när en försvunnen kvinna hittas mördad i ett kärr. Lo Kauppi som spelar brottsplatstekniker diskuterar repliker med Peter Stormare före tagning.

– Vad sa du, ska jag säga delar av buken?

– Nej, det kan aldrig vara delar av buken, så säger man inte, svarar Stormare.

Mygg överallt

Några meter bort ligger den uppfläkta och blodiga kvinnokroppen. Skådespelerskans riktiga kropp är nedgrävd i marken, endast huvudet sticker upp, och vi journalister undrar hur hon står ut med att inte kunna fäkta bort myggen.

Trots att det är i slutet av september fullkomligt vibrerar luften av surrande moln. För vissa filmarbetare räcker inte ens myggmedel – de har trätt svarta näthuvor över sig. ”Myggburkorna” finns i plastförpackningar i stora backar bland kaffekoppar, halvätna frallor och tung utrustning.

Det är vecka sju av nio på inspelningen av den efterlängtade uppföljaren till ”Jägarna”. Den senaste veckan har pannorna lagts i djupa veck på producenterna. Hösten har kommit för fort. I takt med att löven faller av träden ska även dramat strypas åt. Nu måste scener stuvas om för att filmen ska hinna ikapp utvecklingen.

– Vi ville gå från gröna löv till gula löv till inga löv alls. Dödsprocessen i naturen följer dödsprocessen i dramat, förklarar regissören Kjell Sundvall.

Hetsig debatt

Innan teamet kan släntra upp till de blå mattälten för lunchpaus, skriker inspelningsledaren i mikrofonen så att det dånar över vidderna:

– Hallå! Tolv femton. Lunch nu. Men jag måste veta att den här skiten fungerar.

Uppslutningen av journalister är stor (till och med en skogstidning är representerad), på pressträffen som SF anordnat på inspelningsplatsen tidigare i veckan.

”Jägarna” tog biopubliken med storm 1996 och fick också i gång en hetsig debatt om norrbottnisk tjuvjakt. Kjell Sundvall verkar minst sagt less över att parera de norrländska journalisternas frågor om huruvida hans filmer spär på fördomar om norrlänningar.

– Många har tyckt att om det förekommer tjuvjakt ska man inte prata om det. Jag hatar den synen. Jag tycker att det ska bli debatt om de filmer man gör. En meningslös jävla soppa som det inte blir debatt om, varför ska man jobba i flera år med det? säger han till Nöjesbladet efter presskonferensen.

– Jag förstår det inte. Jag är stolt över den bilden av Norrland, att det är lite säreget folk här uppe. Alla ska vara lika i det här jävla landet. Samma jävla bil och hus, säger Peter Stormare och gestikulerar yvigt.

Lite förälskad

Han är den som flirtar vildast med journalistkåren. Grinar stort, buffar på Rolf Lassgård och säger att han är lite förälskad.

När journalisterna får presentpåsar från Överkalix kommun, virvlar Peter Stormare omkring och frågar: ”Vad är det i de där egentligen? Sushilådor?”

Alla fnissar

När han går in under de blå mattälten för att lassa upp pasta skriker han: ”Nej, var fan är min specialmat? Helvete!” Alla, från producenter till unga springare, fnissar ner i tallrikarna. Och han medger sedan för Nöjesbladet:

– Det där gjorde jag bara för kul, för att ni var här. Och alla i teamet skrattade ju faktiskt så att de höll på att kissa på sig.