Vacker, poetisk och tankeväckande svensk debutfilm

Av: Jan-Olov Andersson

Publicerad:
Uppdaterad:
”Ghabe”.
”Ghabe”.

Ghabe

Regi Markus Castro, med Adel Darwish, Nathalié Williamsdotter, Ahmad Fadel, Lena B Eriksson.

FILMRECENSION. Några syriska invandrare tillbringar en sommar på svenska bondvischan.

Det blir både kulturkrock och kärlek när en av dem möter en svensk kvinna.

DRAMA. Filmtiteln ghabe betyder skog på arabiska. Och det är i mitt ute i den ursvenska granskogen som Monir (Adel Darwish), en av de 160 000 asylsökande som kom till Sverige 2015, hamnar. Han plågas ständigt av mardrömmar från hur övriga i hans familj sprängdes i luften i Syriens inbördeskrig. Med sig har han Farid (Ahmad Fadel), en äldre släkting han egentligen inte är så förtjust i.
De och några andra asylsökande har fått låna ett hus under sommaren, i väntan på besked om uppehållstillstånd. Lokalbefolkningen är misstänksam mot de nyanlända. Monir smygtittar på hur svenskarna super, sjunger ”Små grodorna” under midsommarhelgen och hur de vackra kvinnorna badar nakna i ortens sjö. Så småningom uppstår en vänskap och kanske lite väl fort kärlek ihop med en av de nakenbadande kvinnorna, Moa (Nathalié Williamsdotter).
Sällan har svenska landsbygden varit så vacker som i Carl P Rasmussens bilder. Och Markus Castros debutfilm är inte bara formfulländad, han har även lockat fram bra spel hos de oerfarna skådespelarna. Även Robinson-kändisen Martin Melin är bra som polis.
”Ghabe” är en vacker, poetisk och tankeväckande historia om hur samtal, närhet och kärlek kan rasera fördomar mellan olika kulturer.

Publicerad:

LÄS VIDARE