Tragikomisk och ångestframkallande tonårsskildring

avKarolina Fjellborg

Foto: Foto Erik Lindeberg/A Dog That Bites Filmproduktion.
”PewPewPew”.

FILMRECENSION Några tonåringar i Malmö har drabbats av kändissjukan i Sergey Vasilievs ”PewPewPew”. En ungdomsskildring som har en dystopisk twist, men känns skrämmande nära verkligheten.


PewPewPew
Regi Sergey Vasiliev, med bl a Ian Henry, Hedda Berg, Sigrid Beckmann, Matilda Paulsson, Karl Barwe Paul och Sara Kennedy.


UNGDOMSFILM Några tonåringar i Malmö har drabbats av ett mystiskt virus, som leder till en känsla av förvirring, yrsel och en outhärdlig längtan efter att bli känd.
Det är utgångspunkten för Sergey Vasilievs tänkvärda, tragikomiska och svårt deprimerande ungdomsskildring ”PewPewPew”, som med den svenske youtubern PewDiePie (Felix Kjellberg) som inspirationskälla dyker ner i ett totalt mentalt mörker, dominerat av narcissism, utseendefixering, ensamhet, otyglade bekräftelsebehov och mördande dumhet.
En tjej ligger apatisk i sin säng och yrar om att åka Los Angeles. Inget verkar kunna ge henne livsgnistan tillbaka – förrän hennes desperata föräldrar går med på att lägga 50 000 kronor på ett par nya bröst åt henne.
En annan har vigt sitt liv åt att ta sexiga selfies.
En kille kompenserar för sin låga sociala status genom att spela in videor där han poserar med vapen, påhejad/trakasserad av sin kändiskåta mamma.
En annan har tagit ett ”sabbatsår” från gymnasiet. Inte för att jobba, resa eller lära sig någonting – utan för att flyta runt och vara ett arsle i största allmänhet, med hopp om att bli känd på kuppen.
Alla mår dåligt. Och alla lever de i villfarelsen att kändisskap är något de behöver och förtjänar. En rättighet och en livsstil som inte kräver någon motprestation, någon kunskap, något arbete eller någon talang.
Den enda som inte känns fullkomligt tom på insidan är en cancersjuk flicka som spelar in sminkfilmer.
”PewPewPew” må ha en skruvad, lite sci-fi-doftande premiss i teorin, men den är inte så mycket mer än en skriven mening i början, och det som gör att filmen skrämmer är att den i praktiken känns snudd på dokumentär, om än dystopiskt tillspetsad.
Någon referens känns redan daterad, och känslan av att det hade gått att göra mer av den här kompetenta men lite outvecklade idén även på en liten budget är svår att skaka av sig. Men drabbad blir man. Och ångest får man.

Värd att se och värd att diskutera.


”PewPewPew” har biopremiär den 18 oktober.

ARTIKELN HANDLAR OM