Christina Lindberg tillbaka i filmvärlden efter 45 år – men filmen håller inte

avJan-Olov Andersson

Svart cirkel

Regi Adrián García Bogliano, med Christina Lindberg, Felice Jankell, Erica Midfjäll, Hanna Asp, Johan Palm, Inger Nilsson, Iwa Boman, Hanna Midfjäll.

skräck

Quentin Tarantino har dragit fram henne i rampljuset igen.

Men hur coolt det än är att 1970-talsikonen Christina Lindberg åter står framför filmkameran, kan man inte säga att ”Svart cirkel” är en särskilt bra film.

Christina Lindberg – på 1970-talet landets mest kända utvikningsbrud, som också gjorde många lättklädda filmroller – är tillbaka i sin första huvudroll på 45 år.

Utländske regissören Adrián García Bogliano är helt uppenbart, precis som Quentin Tarantino, ett stort fan och har konstruerat en historia kring henne som doftar 1970-talsnostalgi. Den är filmad i sådan stil. Inger Nilsson har en biroll (bra här också, precis som i ”Efterskalv”). Rickard Gramfors filmmusik, uppblandad med kända klassiska stycken, är tidsandemässigt cool.

Och filmen har onekligen en originell upptakt. Två systrar (Felice Jankell, Erica Midfjäll) blir smått besatta av en gammal hypnos-LP från 1970-talet. Lyssnar man på B-sidan när man faller i sömn, ska man bli framgångsrik och vacker. Men skivan har biverkningar. För att få ordning på tillvaron söker de upp skivans upphovskvinna, den psykolog som spelas av Christina Lindberg.

Det är inte hennes fel att filmen sedan faller i bitar, ju längre den pågår. Ser man en genrefilm, vill man gärna ”köpa” saker som magnetisk hypnotism, eteriska dubbelgångare och psykomagnetiska forskningsinstitut. Men här blir det snarare för larvigt än skräckinjagande.

ARTIKELN HANDLAR OM