Filmexperiment som går fel på alla sätt och vis

avKarolina Fjellborg

Foto: Nordisk Film.
”Mareld”.

FILMRECENSION ”Vad är på riktigt och vad är film?” är frågan den här metafilmen vill väcka. Men det är främst annat man frågar sig när man ser ”Mareld”.

Som om man får gå snart.


Mareld
Regi Ove Valeskog, med bl a Hanna Oldenburg, Viktor Åkerblom, Moa Malan, Matti Boustedt och Malin Barr.


METATHRILLER Okej, så filmen som spelas in i den experimentella metafilmen ”Mareld” handlar om fem personer – en våpig yogatjej (Malin Barr) som är ihop med en skitstövelaktig man (Matti Boustedt), en söt men psykiskt labil tjej (Hanna Oldenburg) som är ihop med en reko kille (Viktor Åkerblom), och en tuff fotograf som klär sig i svart när alla andra klär sig somrigt (Moa Malan) – som ger sig ut i skärgården med en katamaran, och kliver i land på en ö där det sägs att en mara (Linnea Pihl) härjar.
Alla beter sig mer eller mindre underligt, och dynamiken i gruppen känns illavarslande.
Scenerna improviseras fram, så skådespelarna vet inte vart det hela är på väg, är utgångspunkten, och parallellt med den väldigt flummiga handlingen i ”filmen” får vi tittare se ”dokumentärt” material från en filminspelning som blir allt obehagligare.
”Vad är på riktigt och vad är film?” är frågan som ”Mareld” vill väcka. Men bland daterade ”The Blair witch project”-vibbar i skakigt filmad skog, yxigt skådespeleri och spöksmink som ser ut att vara påkladdat av en halloweenstressad småbarnsmamma funderar jag mer på saker som ”Får man gå snart?”, ”Är inte det här på vippen till spektakulärt dåligt, eller är det bara olidligt pretentiöst?”, ”Vem har blandat ihop begreppen suggestivt och fånigt?” och ”Hur får jag tillbaka mina 95 minuter?”.


”Mareld” har biopremiär den 15 november.

ARTIKELN HANDLAR OM