Skarp iakttagelseförmåga och humor – men ett omöjligt ämne att omfamna

avJan-Olov Andersson

Fahrenheit 11/9

Regi Michael Moore, med honom själv, Donald Trump.

dokumentär

Michael Moores ”Fahrenheit 9/11” (2004) skildrade Bush-administrationen i USA efter 11 septemberattackerna 2001.

Nya filmen vänder på siffrorna i filmtiteln. 9 november 2016 hade Donald Trump vunnit kampen om att bli USA:s president. Men hans dagliga galenskaper är snudd på omöjliga att omfamna för ens för Michael Moore.

Det fanns en tid när en ny Michael Moore-film var en världshändelse. ”Bowling for Columbine” (2002) och ”Fahrenheit 9/11” (2004) blev stora publikframgångare och Oscarsvinnare respektive vinnare av Guldpalmen i Cannes.

Faktum är att Moores framgångar innebar ett stort uppsving för dokumentärfilmen som genre.

Men han själv har inte gjort en riktigt stark och omskakande film sedan ”Sicko” (2007). Och den här gången är filmen tyvärr aningen för ofokuserad.

Den politiska korruptionen i hans gamla hemstad Flint, Michigan som inleder, hade förtjänat en egen film.
Sedan handlar det om hur i helskotta Donald Trump kunde bli vald till USA:s president, vad som har hänt sedan dess och hur vi kan minska skadan av vad den maktgalna stollen i Vita huset hittar på.
Michael Moores skarpa iakttagelseförmåga och humor är intakt. Men Trump är ett hopplöst ämne. Hans dagliga galenskaper spretar åt så många håll, att inte ens Moore alltid verkar veta var han ska börja och sluta.

ARTIKELN HANDLAR OM

9/11

Cannes