Empatisk och välspelad socialrealism från Island

Foto: Folkets Bio.
”And breathe normally”.
FILM

FILMRECENSION Två kvinnor från olika världar bildar en oväntad allians i ”And breathe normally”. Isländsk socialrealism som berör ämnen som migration, barnfattigdom och hbtq-frågor.


And breathe normally

Av Isold Uggadottir, med bl a Kristín Þóra Haraldsdóttir, Babetida Sadjo och Patrik Nökkvi Pétursson.


DRAMA Två kvinnor som kommer från olika världar men har mer gemensamt än man kan tro vid en första anblick, bildar en oväntad allians i Isold Uggadottirs "And breathe normally". En film från ett kargt och snålblåsigt Island (perfekt fångat av fotografen Ita Zbroniec-Zajt), vars socialrealism och osentimentala empati för tankarna till Ken Loach skildringar av den brittiska arbetarklassens umbäranden.
Lara (Kristín Þóra Haraldsdóttir) är en ensamstående mamma utan pengar och med en historia av missbruksproblem. Så när hon blir erbjuden en lärlingsplats som passkontrollant på Keflavíks flygplats är hon ivrig att göra intryck. Något som får tragiska konsekvenser för Adja (Babetida Sadjo) – en afrikansk kvinna som är på väg till Kanada med ett falskt franskt pass och nu fastnar i ett sorts limbo i det isländska asylsystemet.
Laras och Adjas vägar korsas dock snart igen, genom Laras son Eldar (lysande barnskådespelaren Patrik Nökkvi Pétursson), och tillsammans vänder de misär till hopp.
En välspelad, diskret och humanistisk film som behandlar aktuella ämnen som migration, barnfattigdom och hbtq-frågor på ett berörande men aldrig melodramatiskt sätt – även om den också bitvis tänjer på trovärdighetens gränser.


ARTIKELN HANDLAR OM