Mer snäll vaggvisa än rockuppror

Av: Jens Peterson

Publicerad:
Uppdaterad:
SAKNAR DRAG  Jonathan Demmes ”Ricki and the Flash” har bra musiknummer, men blir för tillrättalagd.
Foto: Foto: TRISTAR
SAKNAR DRAG Jonathan Demmes ”Ricki and the Flash” har bra musiknummer, men blir för tillrättalagd.

DRAMA Skådespelare som ska föreställa rockstjärnor hamnar lätt fel. Det gör inte Meryl Streep, men så spelar hon en som inte lyckats särskilt bra. Hon lämnade man och barn för att följa sin musikdröm och nu sjunger hon i ett coverband på en bar inför en lätträknad publik. Hon jobbar extra i snabbköpskassa.

Sångerna och musiknumret funkar bra. Streep/Ricki stöds av riktige rockaren Rick Springfield och andra veteraner i bandet.

Men mest handlar om om hennes förhållande till barnen. När den vuxna dottern bryter ihop sedan hon övergivits tvingas mamma åka till ­andra sidan USA för pengar hon inte har.

Ex-maken Kevin Kline har ett gott förhållande till barnen som växt upp med honom och hans nya fru. De tre vuxna barnen tycker på olika vis illa om modern som svek. De kallar henne för riktiga namnet Linda.

En son ska gifta sig och tänker inte bjuda mamma. Men under tiden tillbaka i hemstaden sker förstås förändringar.

Filmen börjar intressant, och konfrontationen mellan mor och dotter är laddada. Det är Streeps riktiga dotter som spelar mot henne, och en ­detalj i Diablo Codys manus är att den rockande 60-åringen är den med konservativa åsikter i familjen.

Men till sist blir allt för snällt och tillrättalagt. Jonathan Demme har ­tidigare visat ett bra gehör för musik på film, men det här blir mer vagg­visa än uppror.

Publicerad: