”Svettigt att se sig själv åldras”

FILM

Ann Petrén i ”Masjävlar”: Jag har aldrig fått jobb för mitt utseende

MALMÖ

Hon bojkottar snyggheten.

Ann Petrén gör ärliga och osminkade kvinnoporträtt på vita duken.

– Jesus, jag ser för jävlig ut, tänker jag ibland.

Foto: nytt kvinnoporträtt Efter den rasande Anita i ”Om jag vänder mig om” spelar Ann Petrén nu den glada och medelålders Gunilla i ”Masjävlar”. - Det är roligt framför allt för att jag är gammal. Jag är i en ålder då man helst inte ska synas, säger hon.

Regndiset ligger tungt över Stora Nygatan i Malmö. Ann Petrén sneddar över gatan mot porten till Teaterhögskolan där hon påbörjat en magisterutbildning under tjänstledigheten från Stockholms stadsteater.

– Åh, det är ju du, tack så mycket f ör f ilmen, f ör ”Om jag vänder mig om”, utbrister en kvinna spontant när hon passerar. Rollen som Anita i Björn Runges succéfilm förra året gav Ann Petrén en Guldbagge och kändisstatus. Efter 25 år som hyllad skådespelare var det först nu hon blev riktigt känd för den breda publiken.

Helst ska man inte synas

– Det är roligt framför allt för att jag är gammal. Jag är i en ålder då man helst inte ska synas.

– Fast själv har jag känt mig väldigt synlig på teatrarna. Jag har prioriterat scenen och jag tycker inte att jag varit en misslyckad skådespelare bara för att jag inte synts så mycket på tv och film.

Efter den hämndlystna Anita i ”Om jag vänder mig om” gör nu Ann Petrén en betydligt positivare karaktär i bioaktuella ”Masjävlar”. Här spelar hon Gunilla, en kanske lite för blonderad och brunbränd syster i en dalasläkt.

Rollen är nästan lika långt från glamour och filmstjärneglans som sist. Men att våga välja bort snyggheten handlar inte om mod, hävdar hon.

– Det är ju sjukt att man ska snacka om mod bara för att man visar vanliga människor på film.

– Jag har aldrig fått något jobb för mitt utseendes skull. Jag har aldrig levt upp till skönhetsidealet. Att jag fått jobb har handlat om vad jag gör och det har stärkt

min självkänsla.

Samtidigt reagerar hon på sitt eget filmansikte.

Växte upp ensam

– Det är svettigt att se sitt eget åldrande. Men även om det är lite chockartat bekymrar det mig inte.

Skådiskarriären blev ett uppbrott från den borgerliga uppväxtmiljön i Västerås för Ann Petrén. Pappan, disponent på Svenska metallverket, dog när hon var sex och hon växte upp ensam med sin mamma då de äldre syskonen flyttat.

– Teatern var paradiset. Men först tyckte mamma mitt yrkesval var konstigt. Hon trodde att man måste vara liten och näpen med lockigt hår, en Inga Tidblad för att lyckas.

Karin Lindstedt