”Jag förstår inte ironi, jag tror på vad folk säger”

FILM

Regissören Maria Blom om biosuccén ”Masjävlar”, lugnet på landsorten och sin kaxighet

Foto: "JAG ÄR STOLT" Den här veckan har ”Masjävlar” varit den mest sedda filmen i Sverige enligt Svensk Filmindustris statistik. Sedan premiären den 17 december har nu mer än 400 000 personer sett filmen. Regissören Maria Blom är stolt över sig själv – och filmen. ”Det tycker jag att jag kan vara”, säger hon.

FALUN

Det har gått väldigt fort för Maria Blom.

Från att ha varit en inte så mycket omskriven dramatiker och teaterregissör till filmsuccén ”Masjävlar”.

Det tog drygt en vecka.

Sedan sitter vi då på ett kafé i Falun och hon säger:

– Ja, jag är stolt över mig själv.

Foto: Maria Bloms farmor och farfar kommer från Dalarna så kopplingen till masjävlarna finns där. Nu har hon även tagit steget själv och bor sedan en tid i Falun.

Hon har glada ögon och hon fnittrar mycket.

Och hon är lite kaxig.

– Det är jag nog. Jag tror på vad jag gör. Jag tror på mig själv. När jag är regissör är jag arbetsledare, chef, och då måste jag se till att det händer någonting. Då går det inte att tveka.

– Och det är kanske kaxigt?

Sedan premiären av ”Masjävlar” den 17 december har filmen rusat upp till andra plats på Biotoppen. Det är Maria Bloms första film och hon är stolt över den och också över sig själv.

– Ja, det tycker jag att jag kan vara.

Många unga tjejer är osäkra, inte alls kaxiga. Hur ska de göra för att bli av med denna osäkerhet?

– Vara schysta, tror jag. Det kan vara otroligt hårt att vara tonåring därför att man är så taskiga mot varandra. De konkurrerar. Det skapar osäkerhet. Ju schystare man är desto starkare blir man som individ.

– Men det är inte bara unga tjejer som är osäkra. Jag tror att farbröder över 55 också är det.

Nja ?, litet säkrare i olika roller i alla fall.

– Ja, jovisst. Och under åren lär man sig mer och mer om sig själv. Det är bra men i grunden tror jag att de flesta människor är lite, eller mycket, osäkra.

– Och visst kan även jag sitta på min kammare och känna mig liten och osäker men då pratar jag med min sambo eller med kompisar. Det är viktigt att ha bra människor att prata med.

– Samtidigt är jag ganska krass när någon talar med mig. Jag är inte medömkande utan jag försöker att hitta lösningar. Säger: ”Gör så här i stället så blir det bättre”.

– Jag har nog bara hårda lösningar i min rådgivningsbyrå.

Har du fått en kick eller har du blivit skrämd av framgången med ”Masjävlar”?

– Det har varit en så lång process, tagit tid, så därför har jag inte fått en kick.

– Däremot har jag blivit förvånad över att folk säger att jag har gjort en annorlunda film. Jag tycker att jag har gjort en väldigt konventionell, enkel, film utifrån mig själv. Nu försöker jag att se det som syns vara annorlunda.

– När manuset var färdigt så tyckte jag att det var en svinbred film som absolut skulle bli en succé. Jag trodde faktiskt det. Lars Jönsson, producenten, tyckte tvärtom att den var ganska smal. Sedan, när den var färdig, enades vi någonstans på mitten.

Har du sett vad det är som är ”annorlunda”?

– Både och. Filmen ger inte alla svar, lämnar en hel del frågor öppna, talar inte om hur det går för alla människor. Eller varför människorna i filmen gör si eller så. Det kanske är det som är det annorlunda.

En av huvudpersonerna dör plötsligt i filmen. Varför det?

– Jamen, människor dör ju. Det är ju så. Sånt händer.

Det är i början av veckan vi sitter där i Falun. Ingen av oss vet vidden av den enorma katastrofen, ingen av oss har förstått än. Därför talar vi litet lättsamt om döden, att man kan dö snabbt i en hjärtinfarkt eller i en bilolycka. Det är mycket långt till döden i sydöstra Asien.

Du snuddar vid abortfrågan i filmen. Är inte den frågan avklarad, avgjord? Varför gör du det?

– Det är fortfarande ett svårt val för många kvinnor. Det är ett jättestort beslut att fatta. I filmen bestämmer hon sig inte. Det är en av de obesvarade frågorna.

Skulle du själv göra en abort?

–?Det är en så svår fråga att den kan jag inte svara på.

Den berusade mannen i filmen, varför skjuter han katten?

– Han är förbannad på den. Inte på alla katter utan just den. Svårare än så är det inte.

Männen i filmen är ganska tafatta. Och fulla. Är svenska män sådana?

– Nej, egentligen inte. Det tror jag inte. Men mycket händer ju under en födelsedagsfest. Då är folk överallt i Sverige fulla. De som är tafatta – och fulla – är de äldre. Farbröderna över 50.

– Den nya generationen killar är bättre än den äldre. De klarar sig bättre.

Det är vi som har uppfostrat dem.

– Ha.

Har du själv varit full och spytt bakom en knut?

– Nej, spytt har jag aldrig gjort. Men full har jag varit.

Vad gör du när du ska ha riktigt roligt?

– Det är egentligen inget konkret. Jag träffar goda vänner, sitter och snattrar, känner att jag är ”hemma” bland dem.

– Vi är till exempel ett gäng enmansföretagare här i Falun som träffas, senast över ett julbord, och då känner jag stor glädje.

– Jag kan också känna en glädje och spänning i att träffa nya människor och försöka att tänka mig in dessa. Vara nyfiken.

Vad är en ”kulturstjärt”?

– Jag har sagt så, ja. En kulturstjärt är en kulturarbetare som arbetar för andra kulturarbetare. Alltså anser att det är mer viktigt vad andra kulturarbetare tycker om ens arbete än vad vanligt folk tycker.

Förstår du Ingmar Bergmans filmer?

– Ja, på mitt sätt. Om det sedan är rätt eller fel sätt vet jag inte.

– Ibland måste man se en film flera gånger för att förstå allt. Man upptäcker nya saker i filmer när man ser dem flera gånger.

– Kompisar som sett ”Masjävlar” flera gånger har varje gång upptäckt något nytt. Kunnat koncentrera sig på människorna i filmen. Sett till exempel att Mia (huvudpersonen) kan ses som ganska gnällig.

Ser du mycket film?

– Ja, jättemycket. På biograf, på video, på tv. Det kan vara min tröst. Det är meditativt att se en film.

Varför sökte du in på gymnasiets frisörlinje?

– Jag ville bli stylist. Jag tycker om att sminka mig och andra, att göra om människor. Ofta säger jag åt skådespelare att klippa sig, ändra frisyr och så.

– Nu kom jag inte in eftersom det krävdes så höga betyg, 5:or i snitt. Så det blev teaterlinjen i stället. Och på den vägen är det.

Rejält också. Du har beskrivits som ett framgångsfenomen. Är du det?

– Ja, just nu i alla fall. Generellt har jag nog också varit det.

– Jag tror att det beror på att publiken känner att jag vill något med det jag gör. Vill säga något.

Varför skriver du som regissör alla manus själv?

– Vi startade en liten teatergrupp och då hade vi inte råd att köpa in manus från författare. Då skrev jag själv. Jag märkte att jag kunde och att det var roligt.

– Nu skriver jag bara på beställning från teatrar. Just nu på en pjäs som ska sättas upp på teatern i Gävle. ”Masjävlar” var en beställning från teatern här i Falun. Man ville ha en pjäs av mig. Sedan fick jag skriva vad jag ville. Det är så det går till.

Vad tyckte farmor och farfar om ”Masjävlar”?

– Det var första gången de var på teater och de var så uppfyllda av själva den grejen att jag tror att de missade mycket av pjäsen. Farfar tyckte att det var för högt ljud.

– Nu lever inte farmor längre men farfar har sett filmen och tyckte om den.

Någonstans har du sagt att man behöver några smällar i livet för att kunna skriva bra. Vilka behöver man få?

– Exakt vilka är svårt att säga men man måste börja klättra själv. Tidigt i tonåren, börja klara sig själv. Inte få allting serverat. Många ungar får alla möjligheter och kan till slut inte ta vara på det. Det blir en sorts medelklassjuka.

– Barn måste kunna ha tråkigt, lära sig att ha det.

– Jag har fått lära mig att ta tag i saker, göra det själv. Däremot missade mamma, i all välmening, att lära mig en hel del. Täby var välordnat och stillsamt att växa upp i.

Är du en allvarlig människa?

– Ja, det är jag. Jag har nog alltid varit det i grunden. Jag fnittrar och skrattar gärna men ? allvaret finns i botten.

Varför tycker du inte om ironi?

– Det är distanserande. Ironi är att vilja lura, sätta dit, någon. Jag förstår aldrig ironi, jag tror ju vad människor säger.

Vilken typ av människor tycker du illa om?

– Jag har svårt för människor som inte är nyfikna.

Vilket är Sveriges största samhällsproblem?

– Ensamheten. Den skapar egocentriska människor och det är inte bra.

Du flyttade till Falun för att få det lite tråkigare. Har du fått det?

– Nej, inte vad jag vet. I Falun har jag inte hunnit att ha tråkigt än. Jag har inte varit här så mycket.

Det du säger är ju att hela landsorts-Sverige är tråkigt. Säger man så ostraffat?

– En person har varit arg på mig för att jag sa så. Det var en kvinna ur publiken på teatern. Men annars har jag inte fått skit för det.

Vad menade du egentligen?

– Att ha mer tid. Det är trots allt ett lugnare tempo i de mindre städerna, i alla landsortsstäder.

Det här är mitt liv

Så tycker jag om...

Per-Iwar Sohlström