Nicolas Cage ger efter för sina vansinnigaste impulser

Så bra är ”Color out of space”

avKarolina Fjellborg

Publicerad:
Foto: Nonstop Entertainment.
”Color out of space”.

FILMRECENSION Nicolas Cage ägnar sig åt skådespel som gränsar till självparodi i den färgstarka galenskapen ”Color out of space”.

Tråkigt har man inte.


Color out of space
Regi Richard Stanley, med bl a Nicolas Cage, Joely Richardson, Madeleine Arthur, Brendan Meyer, Elliot Knight, Tommy Chong, Julian Hilliard och Q'orianka Kilcher.


SCIENCE FICTION-SKRÄCK Den sydafrikanske regissören Richard Stanley, som på 90-talet fick sparken från den ökänt problematiska inspelningen av ”The island of dr Moreau”, gör comeback med en ojämn men färggrann och fascinerande förryckt filmatisering av HP Lovecrafts novell ”Färg bortom tid och rum”.
Familjen Gardner, bestående av pappa (Nicolas Cage), mamma (Joely Richardson) och tre barn, har lämnat storstaden, flyttat in på en stor gård på vischan och skaffat ett gäng alpackor. Men när en mystisk meteorit kraschlandar i deras trädgård, nästlar sig något främmande, färgstarkt och farligt in i floran, faunan och vattnet. Och snart börjar även människorna uppträda konstigt.
Familjen slits isär, samtidigt som den (bokstavligt talat) smälter samman, i en rosalila mardröm med plats för både psykologisk och extremt fysisk skräck.

”Color out of space” inleder osmidigt och avslutar urspårat, och Nicolas Cage ger efter så mycket för sina värsta och mest excentriska vansinnesimpulser att det gränsar till självparodi.
Man får en känsla av att han liksom kör sitt eget race lite vid sidan av regissörens planer.
Men tråkigt har man i alla fall inte, med den här visuellt imponerande, ibland roliga och ibland otäcka kuriositeten.


”Color out of space” har biopremiär den 24 januari.

Publicerad:
ARTIKELN HANDLAR OM