”Sameblod” intar världens äldsta filmfestival

avJan-Olov Andersson

FILM

”Sameblod” hyllas av USA:s branschpress

1 av 3 | Foto: JAN-OLOV ANDERSSON
Från vänster Lars G Lindström, Lene Cecilia Sparrok och Amanda Kernell.

VENEDIG. Nu har ”Sameblod” intagit världens äldsta filmfestival.

– Det är varken en upplysningsfilm eller ett vykort från Lappland. Det är jojk och blod och skam och vad det gör med en människa att bryta upp och skaffa en ny identitet, säger regissören Amanda Kernell – som fyller 30 år i dag.

Sämre sätt att fira sin födelsedag kan man ju tänka sig, än att ha världspremiär på sin första långfilm.

– Det känns ju kul. Det bästa man kan önska sig som debuterande långfilmsregissör är ju en premiär i Venedig. Så jag är väldigt glad.

Amanda Kernell är uppvuxen i Umeå. Svensk mamma, samisk pappa, som kommer från renskötarfamilj, men båda föräldrarna är akademiker. Pappan har arrangerat samiska festivaler.

– Jag har tänkt mycket på att jag har personer i min närhet som annars tagit starkt avstånd från allt samiskt. Jag ville undersöka hur det gick till, hur det blir om man förnekar sin bakgrund, säger hon.

Utlöste brandlarmet i salongen

Filmen utspelas till stor del på 1930-talet och skildrar bland annat hur Statens institut för rasbiologi då utförde undersökningar på samiska barn och kom fram till att de inte var värda samma utbildning som svenskar.

– De var otroligt systematiska. Institutets grundare var en stor inspirationskälla för de tyska nazisterna.

Amanda Kernell visste från 19-årsåldern att hon ville jobba med film. Bor numera i Köpenhamn efter fyra år på den danska filmskolan.

En kvart från slutet av premiärvisningen av ”Sameblod” i Sala Perla, som var fullsatt, gick brandlarmet.

Någon förklaring gavs aldrig, men fyra, fem minuter senare kom visningen igång igen.

– Jag får väl se det som att folk gillade filmen, eftersom det inte var särskilt många som lämnade biografen, säger Amanda Kernell.

”Petar i öppna sår”

Hon är nyfiken på hur en internationell publik tar emot filmen. Men också den svenska. Och samerna själva.

– Filmen är ju ganska norrländsk i sitt temperament. Även svenskar vet ju lite om samernas liv. När jag gick i gymnasiet stod allt vi fick veta i en bildtext: Samer är ett folk som finns i fyra länder. Det var allt.

– Filmens huvudperson säger ju ganska hårda saker, filmen petar i öppna sår, jag vet inte hur samerna kommer att reagera. Men jag har ju känt ett ansvar att allt kring det samiska sammanhanget blir rätt.

Där filmens huvudperson, 14-åriga Elle Marja, väljer att bryta upp från de samiska traditionerna, gör hon som spelar rollen – 18-åriga Lene Cecilia Sparrok – precis tvärtom.

– Jag känner ingen i min generation som har lämnat renskötseln. Och jag vill inte lämna det samiska. Varken familjen eller ansvaret för renskötseln, det är ju vårt levebröd. Det är inte så att jag måste ha en renskötarkille i framtiden, man kan inte bestämma vem man blir kär i, men det blir nog enklare om man hittar någon som vill det samma, säger Lene.

Nästa stopp för ”Sameblod” blir Torontos filmfestival.